– I år har vi redan hunnit få in flera rapporter om molestusmygg från Skåne och Göteborg. För egen del påträffade jag för första gången en inhemsk molestusmygga i Stockholm förra sommaren, säger myggforskaren Anders Lindström vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i Uppsala.
Han är huvudansvarig för det nystartade projektet Fånga myggan! där forskarna uppmanar allmänheten att fånga och skicka in mygg till SVA för analys. Särskilt intresserad är han av att få in molestusmygg och nilfebermygg, Culex modestus.
– Det är viktigt att kartlägga utbredningen av de här myggen eftersom den har större potential än andra myggarter att sprida till exempel virussjukdomen West Nile-feber till människor. West Nile-feber finns ännu inte i Sverige, men med klimatförändringar ökar risken för att den sprids även hit, säger Anders Lindström.
I december förra året berättade UNT om en forskningsstudie som med molekylärgenetiska metoder fastställt att det var molestusmyggor som sedan ett par år terroriserade invånare i en bostadsrättsförening i Göteborg, även under vintern.
Enligt forskarna som hade gjort studien var detta första gången som molestusmygg påträffats i Skandinavien. Men den uppgiften tror Anders Lindström inte ett dugg på.
– Tvärtom finns i facklitteraturen, från 1920-talet och framåt, ett flertal tillförlitliga rapporter om molestusmygg på olika platser i Danmark, Norge och Sverige. En rapport beskrev till exempel att många människor fick infekterade sår efter bett av molestusmygg i centrala Stockholm senhösten 1934, säger han.
Molestus är egentligen bara en underart eller variant av den av Uppsalabon Carl von Linné beskrivna och namngivna stickmyggan Culex pipiens. Till utseendet skiljer sig molestus inte från andra Culex pipiens-mygg och i likhet med alla andra stickmyggsarter behöver båda suga blod för att kunna föröka sig.
Den stora skillnaden mellan dem är att vanliga Culex pipiens-myggor suger blod från fåglar, medan molestus angriper människor och andra däggdjur, gärna inomhus i stadsmiljöer där mygg vanligtvis inte trivs.
Både molestus och vanliga Culex pipiens-mygg kan bära på ett flertal sjukdomsframkallande smittämnen, men bara molestus kan sprida dem vidare direkt till människor. Det finns dock flera andra människobitande arter av stickmyggor än molestus som kan sprida sjukdomsframkallande bakterier och virus.
– Det som gör molestus potentiellt farligare som smittspridare än till exempel våtmarksmyggor är att den finna i stadsmiljöer där många fler människor vistas och riskerar att bli bitna, säger Anders Lindström.
Anders Lindströms sammanställning av tidigare rapporter om molestusmygg i Skandinavien kan läsas på http://e-m-b.org/sites/e-m-b.org/files/JEMCA%2035%20p.%2010-12_a_0.pdf
Mer om projektet Fånga myggan! kan läsas på http://www.sva.se/om-sva/pressrum/nyheter-fran-sva/fanga-myggan
Anders Lindströms sammanställning av tidigare rapporter om molestusmygg i Skandinavien är publicerad i Journal of the European Mosquito Control Asociation.
Mer om projektet Fånga myggan! kan läsas på SVA:s hemsida sva.se