Det var i maj 2017 som en institution inom medicin och farmaci polisanmälde en forskare som lämnat universitetet för att ha tagit med sig rådata från forskningen. Forskaren hade haft ett ettårigt stipendium med möjlighet till förlängning. Men tidigt under projektet uppstod samarbetssvårigheter och någon förlängning blev aldrig aktuell. När forskaren efter avslutat samarbete lämnade universitet tog hen med sig rådatan från forskningen och har därefter inte gjort den tillgänglig för de tidigare kollegorna i Uppsala på annat sätt, enligt institutionen.

I anmälan påpekar institutionen att universitetet är en myndighet och är skyldig att bevara alla rådata, eftersom det är en allmän handling. Dessutom undermineras forskarkollegornas verksamhet och möjlighet att exempelvis publicera vetenskapliga artiklar om det gemensamma projektet, menar institutionen.

Polisanmälan hade föregåtts av fruktlösa försök att få kontakt med forskaren. I ett brev skriver institutionen att man saknar en laborationsjournal i original samt en hårddisk, och att forskaren även använt apparatur under en omfattande tid utan att redovisa resultat eller spara data.

I höstas anmälde medarbetare vid institutionen forskaren för misstänkt oredlighet i forskningen, det som brukar kallas forskningsfusk, till Uppsala universitets rektor Eva Åkesson. Forskaren hade då nyligen i eget namn och utan medförfattare, publicerat en vetenskaplig artikel byggd på datan från forskningen vid Uppsala universitet, dit forskaren påstod sig vara anknuten. Men en annan person var projektledare och innehade de etiska tillstånden och den infrastruktur som behövdes för experimenten, enligt anmälan.

Ärendet har gått vidare till Uppsala universitets nyinrättade nämnd för utredning av oredlighet i forskning. De externa experter som nu granskat anmälan ser flera komplicerande faktorer.

Lennart Jonsson, chefsjurist, och Renata Arovelius chefsarkivarie, på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala skriver i sitt yttrande att det hela varit enkelt - om forskaren varit anställd av Uppsala universitet. Då hade datan otvivelaktigt varit allmän handling. Men nu hade forskaren ett skattefritt stipendium, som inte Uppsala universitet stod för, vilket gav forskaren en mer självständig ställning. Dessutom, menar SLU-experterna, är inte avtalet mellan Uppsala universitet och forskaren tillräckligt tydligt formulerat för att rådatan ska kunna ses som allmänna handling. Inte heller har forskaren gjort sig skyldig till forskningsfusk, enligt SLU-experterna. Forskaren har rätt att publicera artiklar utifrån rådatan, menar de, men tillägger att forskaren har agerat etiskt tveksamt.

Även det andra expertyttrandet, av en norsk forskare, pekar på ett svagt reglemente runt forskarens villkor och skriver att det komplicerar frågan om eventuellt forskningsfusk. Däremot bör universitet försöka få den vetenskapliga artikeln tillbakadragen.

Stefan Eriksson är docent vid Centrum för forsknings- och bioetik på Uppsala universitet. Han ser inte frågan om vem som har rätten till rådata som något utbrett problem.

– Vi är en myndighet och styrs av lagar om sekretess, offentlighet och arkivering. Forskningsdata är allmän handling om de kommer från myndighetens verksamhet.

Men universiteten är en liten udda del av Myndighetssverige där forskarna också har en stor frihet. Det är inte alltid universitetsanställda upplever att de arbetar på en myndighet, menar han.

– Det kan finnas missförstånd om vad som gäller i olika situationer, där sådan här situationer kan uppkomma. Regler och avtal kan behöva klargöras och bli tydligare på vissa ställen, säger han.