Den slutsatsen drar finska och svenska forskare i en studie som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
– Så här extremt snabb artbildning har aldrig någonsin tidigare rapporterats för marina ryggradsdjur. Vanligtvis tar en sådan evolutionär process 100 000 år eller mer, säger forskaren Ann-Britt Florin vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU:s kustlaboratorium i Öregrund.
Oavsett om skrubbskäddor lever längs Atlantkusten, i Nordsjön, Östersjön eller någon annanstans tillbringar de sina liv på havsbottnen, med undantag för när de leker. Då släpper honorna äggen en bit upp i vattnet där de befruktas av hanarnas mjölke och sedan driver omkring tills fisklarverna kläcks.
Sedan tidigare är dock känt att det i Östersjön också finns en variant av skrubbskäddor – eller ekotyp, som forskarna kallat den – vars ägg utvecklas på havsbottnen, inte flytande i vattnet.
– Ju längre upp i Östersjön man kommer, desto vanligare är detta. Det är en anpassning till den låga salthalten i vattnet, som gör att äggen inte kan hålla sig flytande, säger Ann-Britt Florin.
I studien har forskarna undersökt ett tiotal olika genvarianter hos 282 skrubbskäddor som fångats i på olika platser längs Västkusten, i Öresund och i Östersjön upp till, som längst norrut, Ålands hav och Finska viken.
Kartläggningen bekräftar forskarnas hypotes att de både ekotyperna av skrubbskäddor på flera punkter är så genetiskt olika att det finns skäl att beteckna dem som skilda arter.
– Det är inte ovanligt att nyligen bildade närbesläktade arter får ungar med varandra, som i sin tur är sterila. När det gäller de båda ekotyperna av skrubbskäddor tyder våra undersökningar på att sådan hybridisering är sällsynt, även i områden där de lever tillsammans och är ungefär lika talrika, säger Ann-Britt Florin.
Enligt henne talar mycket för att uppsplittringen av Östersjöns skrubbskäddor i separata arter nu är så oåterkalleligt fullbordad att den enas mjölke överhuvud taget inte kan befrukta den andras ägg och vice versa, åtminstone inte under naturliga förhållanden.
– Våra beräkningar visar att artbildningen påbörjades för cirka 2 400 generationer sedan, vilket innebär att dessa avgörande genetiska skillnader selekterats fram på så i evolutionära sammanhang i marin miljö rekordkort tid som mindre än 8 500 år, säger Ann-Britt Florin.
Forskarna framhåller att den snabba artbildningen bland Östersjöns skrubbskäddor inte bara är av grundvetenskapligt intresse.
– När vi nu vet att det finns en unik form av skrubbskädda i Östersjön behöver dess bevarandestatus enligt Internationella naturvårdsunionens rödlistningssystem omprövas och i fiskeriförvaltningen måste man ta hänsyn till att fisket sker blandat på två arter, säger Ann-Britt Florin.
Det var Uppsalabon Carl von Linné som 1858 gav skrubbskäddan dess latinska vetenskapliga namn Platichthys flesus. Forskare som upptäcker nya arter har rätt att namnge dem, men frågan om namngivning har Ann-Britt Florin och hennes kolleger inte diskuterat.
– Jag har dock personligen funderat på namn och jag tycker att Östersjöflundra vore passande, Platichthys balticus eller något ditåt, säger Ann-Britt Florin.