5 juli förra året, sommarens andra semesterdag för Madléne Hofberg och hennes make. De hade installerat sig i husvagnen på campingplatsen i Siggefora, mellan Uppsala och Heby, precis som de gjort de senaste tio åren. Men det här blev sista dagen då allt var som vanligt för Madléne Hofberg och hennes familj. Resten av livet kommer hon att sitta i rullstol.

– Jag skulle gå ned till badet och stod i förtältet, sedan minns jag inget mer. Läkarna har förklarat att när ryggraden bryts av så kopplas minnesfunktionerna bort, berättade Madléne Hofberg i tingsrättens sal 12 på onsdagen.

Där hölls rättegången mot tre män som åtalats för att ha vållat olyckan – två skogsarbetare samt vd:n för skogsbolaget som utförde trädfällningsarbetet. Kammaråklagare Helena Eckerrot Flodin anser att alla tre är skyldiga till grovt arbetsmiljöbrott inklusive grovt vållande till kroppsskada. Enligt åklagaren har de inte följt kraven på riskbedömning inför avverkningen, trots att trion varit medveten om de skyddsåtgärder som krävs för att undvika olyckor.

Sakligt och utan åthävor pressade hon männen på besked om vad som egentligen gjorts och hur det kunde komma sig att den 24 meter höga granen slutligen föll rakt mot familjen Hofbergs husvagn. Övre delen av trädet slog med full kraft in genom förtältet, där Madléne Hofberg förberedde sig för eftermiddagsdoppet.

Rättsläkarens rapport talar sitt tydliga språk: total avslitning av ryggmärgen, flera frakturer i bröstkotorna, blödning i lungsäcken och andra skador. I den sekund trädet störtade över Madléne Hofberg blev hon förlamad från mellangärdet och nedåt och kommer att sitta i rullstol resten av livet. Hennes liv ändrades i ett ögonblick:

– Och inte bara mitt liv, det här påverkar min man och hela min familj. Han hittade mig i tältet och fick andas åt mig när jag låg där. Jag är glad att inte han också var därinne och fick trädet över sig, säger Madléne Hofberg.

Hon ger ett samlat intryck och berättar sakligt om sin vardag. Månaderna av rehabilitering på Akademiska sjukhuset, ombyggnaderna hemma i bostaden och på arbetsplatsen för att komma fram med rullstolen, hjälpen hon behöver av anhöriga och vänner.

– Allt tar så mycket längre tid, säger hon.

Och om återbesöket på campingplatsen efter olyckan:

– Det kändes att komma tillbaka, det gjorde det.

Inne i rättssalen gick ärendet sin gilla gång resten av eftermiddagen, enligt svensk domstolssed – sakligt, korrekt, lite byråkratiskt. Utan åthävor eller känslodarr pressade åklagaren de åtalade på besked om vad de egentligen gjort för att undvika en olycka, om något skulle gå fel. Och så långt var alla överens – det gick väldigt fel den där soliga eftermiddagen när granen missade den planerade fällriktningen med 90 grader och slog ned i förtältet.

Alla tre nekar till brott. Enligt bolagets vd fick han aldrig information om att det skulle fällas så nära campingplatsen. De som utförde fällningen, båda med utbildning och erfarenhet av skogsarbete, hävdade genom sina försvarare att ingenting pekat på några särskilda risker eller brister i säkerheten när jobbet skulle göras. Men på åklagarens frågor medgav de att riktskäret som sågats i trädstammen för att styra fällriktningen blev långt ifrån perfekt och att de missat säkerhetsavståndet till husvagnarna.

Tingsrätten får nu fundera över vilket juridiskt ansvar som kan krävas av de inblandade. Under tiden fortsätter Madléne Hofbergs nya liv, med rehabilitering två gånger i veckan. Och hon kan fortsätta träna och tävla i Heby skytteförening, precis som före olyckan. Det går ju att skjuta sittande. På väg ut från tingsrätten säger hon:

–  Mina armar fungerar och jag har människor som kan hjälpa mig. Det finns de som har det värre.

Tingsrättens dom meddelas senare.