Det visar en internationell forskargrupp i en studie som publiceras i veckans nummer av den ledande vetenskapstidskriften Nature.
– Vår upptäckt förändrar och fördjupar kunskaperna om dinosauriernas närmsta föregångare. Vissa kännetecken som sagts vara typiska för dinosaurier måste i själva verket ha uppstått flera miljoner år före dem, säger forskaren Grzegorz Niedwiedzki vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.
Det är med hjälp av fossila fynd från både flera tidigare och nya utgrävningar i södra Tanzania som forskarna har lyckats rekonstruera den tidigare okända arten, som döpts till Teleocrater rhadinus.
– Tidigare har vi bara hittat fossila fragment av de närmaste föregångarna på den evolutionära gren som flygödlor, dinosaurier och fåglar utvecklades ifrån. Det har gjort det svårt att skapa en närmare bild av hur dinosaurierna fick sina typiska anatomiska, ekologiska och biologiska drag, säger Grzegorz Niedzwiedzki.
Teleocrater rhadinus var inte särskilt stor, bara två till tre meter lång, med en mankhöjd på 0,5 till 0,75 meter och en matchvikt på tio till 30 kilo.
Men hon lär nog ändå ha satt skräck i diverse smådjur när hon knatade runt på sina fyra ben med krokodilliknande fotleder i jakten på byten att tugga i sig med sina dinosaurielika förstorade käkar och vassa krökta och sågtandade tänder.
Med upptäckten av Teleocrater faller en rad gåtfulla pusselbitar från tidigare fragmentariska fossila fynd i olika delar av världen på plats – bland annat av Dongusuchus från utgrävningar i Donguz i Ryssland som Grzegorz Niedwiedzki tidigare gjort.
– Vi kan nu placera in Teleocrater rhadinus som den äldsta kända arten i en hel grupp av reptiler på det evolutionära släktträdet före uppdelningen i en dinosaurie- och en flygödlegren, säger Grzegorz Niedzwiedzki.
Forskarna har döpt denna reptilgrupp, vars blandade drag kan förklaras av att den upptått från de sista gemensamma förfäderna till alla nu levande fåglar och krokodildjur, till Aphanosauria som betyder ungefär dold ödla.
– Det står nu klart att det under många miljoner år fanns många olika arter av dinosauriernas tidiga släktingar, och att dessa i stora antal var spridda över stora delar av jorden. Samtidigt ser vi att arter som använts som modeller för dinosauriernas uppkomst i själva verket var mycket specialiserade. Därför fungerar de dåligt för att beskriva den generella utvecklingen, säger Grzegorz Niedwiedzki.