För ett år sedan införde Uppsala kommun rätt till heltid för alla anställda. Reformen var efterlängtad eftersom många inom främst vård och omsorg jobbat deltid och har haft svårt att få en heltidstjänst. För att klara det har äldreförvaltningen infört ett system som kortfattat innebär att personalen får hoppa in och jobba på andra avdelningar eller närliggande äldreboenden när det fattas folk. Samtidigt har deras scheman ändrats så att många jobbar sexdagarsvecka med både långa och korta pass oavsett om de har hel- eller deltidstjänst. Det innebär att de kan tvingas gå till jobbet för att arbeta fyra timmar.
Läs mer: Hon ser mest fördelar med heltid
Nu kommer protesterna. På Karl-Johansgården i Svartbäcken har ett 50-tal medarbetare skrivit på en protestlista mot schemaändringarna. Flera ska ha sagt upp sig och börjat hos andra vårdgivare.
Enligt Helena Ersson, ordförande i Kommunal, är missnöjet utbrett inom hela äldreomsorgen.
– Den nya schemaläggningen har lett till en arbetsmiljö som är under all kritik. Det blir ingen vila om man ska jobba sex dagar i veckan, sluta tio på kvällen och vara på jobbet klockan sju morgonen efter. Det är inte acceptabelt. Man måste skapa scheman som folk okar med, de som arbetsgivaren lägger nu bryter mot arbetsmiljölagen, säger hon.
Undersköterskan Moa Ahlbom och hennes kolleger på Karl-Johansgården tycker att rätten till heltid är jättebra. Men schemaändringarna har gjort jobbet oerhört påfrestande.
– Alla tvingas jobba 07.30-21.00 varannan helg. Med en timmes rast. Många av oss orkar inte det. När man kommer till jobbet dagen efter så är man som en robot, man gör det man måste men det finns ingen känsla kvar, säger hon.
Nu måste hon dessutom täcka upp på andra avdelningar vid behov.
– Vi tvingas flytta runt. Dag för dag och ibland timme för timme. Ofta får vi besked om var vi ska arbeta när vi kommer på morgonen, säger Moa Ahlbom.
Läs mer: Oro för att fler tvingas jobba delade turer
Karl-Johansgården, Västergården och Svartbäcksgården har slagits samman till ett gemensamt arbetsområde där all personal förväntas jobba.
– Karl-Johansgården är så stor så här flyttas vi oftast till en annan avdelning. Men nyligen fick två kolleger gå till Svartbäcksgården för att städa, säger Moa Ahlbom.
Kerstin Wall som bor på Karl-Johansgården sedan flera år upplever inte samma trygghet som förr.
– Tidigare fanns en grupp på varje avdelning som kände oss boende. Nu kommer det folk som inte alls vet vilka vi är och hur vi vill ha det. Jag får hjälp med duschningen, då vill man veta vilken som kommer. Sånt är viktigt för oss, det här är ju vår bostad. Det känns inte tryggt längre, säger hon.
För personalen är det otryggt att gång efter annan komma till nya arbetsplatser där de inte känner de äldre och deras behov.
Helena Ersson anser att mer pengar behövs för att skapa trygghet när personalen går upp till heltid.
– De problem vi ser nu bottnar i en ovilja att skjuta till mer pengar. Vi har påtalat det länge för politiken, men inget händer. De anser att allt ska finansieras inom de budgetramar som finns. Men det är inte möjligt om man samtidigt vill ha en god arbetsmiljö, säger hon.
Ambitionen att klara heltid utan extrapengar motverkar dessutom reformens syfte, anser Helena Ersson.
– När arbetsgivaren inte ger tillräckligt goda arbetsförhållanden gör det att fler som skulle vilja gå upp till heltid väljer att stanna kvar på deltid. Det är kanske stora problemet, säger hon.