Barnombudet i Uppsala är äldst i landet vad gäller barns rättigheter. På ingen annan plats i landet finns ett fristående, lokalt barnombud med sådan betydelse.

På plats i köpladan fanns stora delar av BOiU på plats: Barnombudsmannen Lisa Skiöld, och medarbetarna Mårten Markne, Fredrik Norén och Karin Mellin.

– Vi söker oss gärna till publika platser. Då når vi personer som vi kanske inte hade mött annars, säger Lisa Skiöld och berättar att BO även tidigare haft utåtriktad verksamhet, på gågatorna i centrum och i samband med Kulturnatten.

Det var 1988 som Barnombudsmannen inrättades i Uppsala kommun i form av den ideella föreningen Barnombudsmannen i Uppsala – ett år innan Barnkonventionen antogs i FN, och två år innan Sverige fick en nationell barnombudsman.

– Men allt började egentligen med Barntelefonen några år tidigare. Då ringde barn om allt mellan himmel och jord. Sedan BOiU startade har vi haft kontakt med många tusen barn, säger Lisa Skiöld.

I dag har situationen förändrats. Numera ringer inte barnen i första hand utan hör av sig via nätet.

– Kontakterna handlar om mobbning, vårdnadstvister och våld i hemmet är vanligast. Och det är barnen som får betala, säger Lisa Skiöld, själv är engagerad i bland annat förskole- och skolfrågor samt ensamkommandes problematik.

Som blickfång har BOiU tagit med sin häftiga barnrättsmaskin, en jukebokliknande apparat med blinkande ljus i neonfärger. Första besökaren efter lunch var Vincent Lantz, Bälinge, som just fyllt 11 år, och kommit hit med sin mamma Kristin. Han tryckte på en av av knapparna och vips kom Barnkonventionerns artikel 3 ut.

– De som bestämmer ska tänka på vad som blir bäst för barn, läser han begrundande.