Efter bön i Uppsala Moské transporterades kistan till Berthåga kyrkogård för en muslimsk begravning.
Männen står på rad och ber i tystnad framför kistan inne i Uppsala moské under torsdagseftermiddagen. På övervåningen är kvinnorna i tårar medan de tittar ner genom glasrutorna och ber.
Efter bönen följer en karavan av bilar från moskén till Berthåga kyrkogård där begravningen äger rum. Hundratals personer har samlats för att ta farväl.
Runt graven ställer sig män i alla åldrar för att hjälpa till att sänka ner kistan. Sedan täcker de platsen med sand och jord.
Många har samlats till begravningen. "Det gick inte in i min hjärna först att han är död", säger barndomsvännen Rawia.
Imam Hussein Farah, från Islamiska Kulturcentret i Rinkeby, tar till orda.
– Jag har begravt över 30 ungdomar mellan 15 och 25 år som har mist livet på grund av skjutningar och det dödliga våldet. Och i Sverige fortsätter det dag efter dag, säger han i mikrofonen som hörs över hela den muslimska begravningsplatsen.
Imam Hussein Farah, från Islamiska Kulturcentret i Rinkeby, har begravt över 30 ungdomar som har mist livet på grund av skjutningar och dödligt våld.
Det har gått en dryg vecka sedan 16-årige Omar gick till en frisörsalong nära Vaksala torg i Uppsala. Hans pappa hade sms:at med honom bara minuter innan en beväpnad man tog sig in på salongen och mördade hans son, en annan tonårspojke och en ung man.
– Det är fruktansvärt. De hade en framtid, säger Imam Hussein Farah.
Hundratals människor samlades på Berthåga kyrkogård för att ta farväl av Omar, 16, en dryg vecka efter att han mördats när han var och klippte sig.
Lite längre bort står kvinnorna och lyssnar. Flera har blommor i sina händer. De gör sig redo att få gå fram till graven och ta farväl. Några av dem är Omars barndomsvänner Rawia och Celine. Även de 16 år.
– Det gick inte in i min hjärna först att han är död. Det är först när man står här som man förstår, säger Rawia.
– Det är så sorgligt att stå här och se alla. Man vet aldrig när man dör, säger Celine.
Många hjälps åt med att täcka kistan med jord.
En lång kö bildas sedan fram till familjen. Imam Hussein Farah berättar att det är för att alla ska få en chans att få komma fram och trösta. I kön står Abe som gick på samma skola som Omar.
"Det är skönt att vara så många, då delar man på sorgen", säger en ung kille som kände Omar.
– Det är skönt att vara så många, då delar man på sorgen. Men det är otroligt tufft, säger Abe.
När UNT pratar med Omars pappa och bror har de svårt att finna orden.
– Allt jag kan säga är att jag kommer bara närmare gud, säger brodern.
När kistan sänks ner hjälps man åt att täcka den i sand och jord.