Med över ett sekel i ryggen skrider prästen Olof Andrén in i St Ansgars kyrka i Studentstaden i Uppsala för att fira gudstjänst. Han är klädd i en grön kåpa och kommer in i kyrkorummet, lätt stöttad av en man som ser ut att vara runt 80 år yngre.
I torsdags fyllde Olof Andrén 101 år men vid söndagens gudstjänst i St Ansgars kyrka är det business as usual. Klar som en kristall tar han befälet från start och leder sedan predikningar som innehåller såväl citat ur Korintierbreven som personliga reflektioner kring Jesusgestalten.
Kanske mest imponerande av allt är att han håller alla delar av sina predikningar under gudstjänsten helt utan manus. Inte vid något enda tillfälle stakar han sig.
Det är uppenbart att åhörarna i den till bredden fyllda kyrkan andas stor respekt för Fader Olof som han kallas. När ceremonin är över placeras en stol i altargången där Olof Andrén får sitta för att ta emot blommor och gratulationer i efterspelet av sin nyligen firade födelsedag.
– Hans minne är fenomenalt, han kommer ihåg allt, berättar prästkollegan Bo Brander som deltagit i gudstjänsten.
Och det är ingen överdrift. När UNT får en pratstund redogör han för skillnaden mellan klassisk och modern grekiska och ger exempel på olika böjningsformer av verbet vara.
Olof Andrén verkar ånga på med god fart. När han fyllde hundra gav han ut en skrift med rötter i 100-talet som han översatt från klassisk grekiska till svenska.
"Irenaeus fem tal mot heretikerna" är kanske inte tidernas mest säljande bok men det hindrade honom inte från att ha ett releaseparty med 140 gäster.
Nästa bok i samma genre från hans hand kommer under våren och han ser till att hålla hjärnan i trim även på andra vis.
– Jag går till exempel på en del föredrag. Imorgon ska jag lyssna på ett som handlar om biologisk mångfald. Och så spelar jag piano. Jag är inte trött på livet, konstaterar han.
Olof Andrén körde bil tills han var 86 år fyllda och så sent som i fjol simmade han regelbundet. Han bor i egen lägenhet i Luthagen och klarar sig fint med bistånd från hemtjänsten.
Vad är ditt största glädjeämne?
– Barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen. Häromdagen lyssnade jag när mitt 14-åriga barnbarnsbarn spelade piano för mig.
Vad tänker du om döden?
– Jag är inte rädd för döden. Det sägs att det är bra att tänka ofta på döden men det gör jag inte, den får komma när den kommer.