Men kaffet brygger han själv. Här på trygghetsboendet Björken vill han bo så länge han kan. Det kan han tack vare hemtjänsten och tryggheten med personal som finns här dygnet runt. Här har han människor runt omkring sig, känner sig trygg och har gemenskap.
Det är också något av vitsen med att bo på ett trygghetsboende.
Janne Johansson står det på namnskylten på dörren. När jag ringer på klockan på Palmgatan 8 centralt i Tierp tar det en kort liten stund innan Janne Johansson kommer fram och öppnar. Inifrån hans etta med kök och sovalkov tränger hans något ansträngda röst ut genom postfacket "jag kommer, jag kommer, vänta."
– Nuförtiden tar det ett tag innan jag når dörren, åldern tar ut sin rätt, ja, inte blir man yngre, man blir sämre ju äldre man blir, förklarar han genast när han öppnar och hälsar välkommen in.
Därinnanför öppnar sig en ljus och trevlig lägenhet med öppen planlösning. Med rullatorns hjälp tar han sig smidigt från ytterdörren in till köket. Vi sätter oss ner vid köksbordet. Genast när han ser mig minns han att vi träffats vid ett tidigare tillfälle. Jag skrev jag om Aspenbadets invigning för fem år sedan och fotade Janne som var en flitig besökare till badet. Han har alltid gillat att dyka och bada bastu.
– Jag fick dyka ner på botten gång på gång för att hämta något, tills du var nöjd med bilderna... Jag höll på tills jag nästan svimmade, ler han åt minnet.
När Aspenbadet öppnade år 2011 blev han ett välkänt ansikte för personalen. Statistiken som bygger på årskortens användning visade att Janne fyra år senare, år 2015, hade besökt Aspenbadet 847 gånger sedan det öppnade – i runda tal 200 gånger om året.
– Under ett år gick jag dit varje dag, men huden tog stryk av allt klor. Nu varken badar jag bastu eller simmar längre. Det beror på huvudet, jag kan ramla omkull när som helst, säger han och får något speciellt i rösten.
Aspenbadet ligger på bara några minuters promenadavstånd från Björken. Hur gärna han än vill gå dit nu så kan han inte. Det är slutbadat och slutbastat. Åldern har tagit ut sin rätt.
Nu håller han huvud och kropp i gång så mycket han kan på Björken. I går spelade han bingo i Björkens träffpunkt Fyrklövern och så gott som varje dag tränar han på motionscykeln i gymmet.
När han är i lägenheten lyssnar han mest på radio och musik, men ser ytterst sällan på tv. Han har ett dragspel, som han inte spelar på, det gör sonen Magnus när han kommer och hälsar på. Magnus leder svänggänget Jernbrukarna. När Jernbrukarna framträder på Femklövern är Janne självklar i publiken.
Nu knackar det på dörren. Klockan är framåt halv elva på förmiddagen. Ann-Charlotte Nyström från kommunens hemtjänst kollar så att alla mediciner tagits. Hemtjänsten har lokaler på gatuplanet i samma fastighet och är på plats på bara någon minut om något händer.
Nästa besök Janne väntar den här dagen är om några timmar. Då kommer Eva Kroon från den privata städfirman Privathemtjänst.
Så vi har tid att prata.
Janne berättar att han växte upp på en gård utanför Tierp där föräldrarna drev jordbruk.
Vad lärde du dig hemifrån som du fick nytta av i livet?
– Att jobba och göra rätt för mig. Jag fick lära mig att jobba och driva jordbruk. Jag tog över gården, när jag sålde den började jag på järnbruket i Söderfors, berättar han.
Janne hade tvåvåningsvilla i Tierp. Huset gick senare över till hans dotter och måg och Janne flyttade till sin sambo Sonja i Filipstad där han bodde i 16 år, innan han flyttade tillbaka till Tierp för några år sedan när Sonja dog.
– Sonja och jag träffades på gammeldans i Härnösand. Jag dansade mycket, det gör jag inte längre. Jag jagade mycket också, den största älgen jag sköt vägde 260 kilo. Å så spelade jag fotboll i Strömsberg som ung. Nu känner jag mig inte nyfiken på något nytt längre, säger han.
Då utlöser han trygghetslarmet av misstag. Blixtsnabbt svarar en röst ur en högtalare i vardagsrummet som undrar vad som hänt. Larmet går till hemtjänsten på bottenvåningen.
– Jag kom bara åt larmet av misstag, förklarar Janne och lugnar.
På bordet ligger räkningar som ska betalas för hans etta med kök och sovalkov. Hyran är 4 500 kronor i månaden. Andra månadsavgifter är trygghetslarmet 260 kronor, hemtjänsten 726 kronor, hemsjukvården 624 kronor, lunch/middag som kommer i matlådor 1020 kronor, samt vattenfalls elavgifter - och andra utgifter som medicin. Eftersom han varit sparsam och sparat på banken har han kommit över den gräns som gör att han inte får ett öre i bidrag.
– Ju mer man sparat, ju mer får jag betala, men det är bra att hemtjänsten sköter om mig, säger han.
Till Björken kom han efter att ha fått en lättare stroke och ett antal proppar. Han har gula fläcken på båda ögonen och hjärtsvikt.
Skulle han bli sämre och bli så dålig att han inte klarar av att bo i egen lägenhet på Björken, får han komma till korttidsboendet Danielsgården i anslutning till Tierps sjukhus. Där skulle han få stanna tills det utretts vilket särskilt boende han skulle få.
– Jag hoppas någonsin slippa komma till sista anhalten, Åskarbygården i Tierp, Wesslandia i Karlholmsbruk, Vendelgården i Örbyhus eller Hällbacka i Söderfors... Mina barn hjälper mig så mycket det går och de människor jag har runt omkring mig här på Björken, säger Janne Johansson och sträcker sig bekvämt bakåt i liggfåtöljen medan Eva Kroon städar, torkar, rengör fönster, tvättar sängkläder och bäddar rent.
Med ett brett leende som piggar upp gör hon fint.
Det är två, tre års väntan för en plats på trygghetsboendet Björken i Tierp.
Behovet av trygghetsboende i Tierps kommun ökar.