I en ny studie som publicerats i tidskriften Science visar den internationella forskargruppen GO2NE (Global Ocean Oxygen Network) hur de syrefria områdena sprider sig i världens hav. I forskarteamet som initierades av Unesco år 2016 ingår Karin Limburg som är professor vid SUNY College of Environmental Science and Forestry i USA, och gästprofessor vid SLU Aqua.
– Syre är nödvändigt för livet i haven, men vi har sett att i väldigt stora arealer av världens hav håller syret på att förloras. Konsekvenserna är mycket stora för fiskar och kräftdjur, säger Karin Limburg.
UNT träffar henne när hon är på besök vid SLU:s kustlaboratorium i Öregrund där hon handleder doktoranden Yvette Heimbrand som forskar på området åldersbestämning av torsk i Östersjön.
– Östersjön är ett specialfall, här är det väldigt tydligt vilka effekterna av syrebrist kan bli. Det är ett välstuderat system med många aktörer som anstränger sig för att det ska bli bättre. Men prognosen är inte god, om uppvärmningen inte hejdas, säger Karin Limburg.
Redan för 8 000 år sedan fanns enstaka områden i Östersjön med syrebrist. Men att syrebristen i världens hav breder ut sig vet forskarna i dag med säkerhet. Vid förra sekelskiftet fanns ett fåtal döda zoner. I dag handlar det om över 600 dokumenterat syrefattiga system, både vid kuster och ute på öppet hav. Nordsjön, Östersjön, Stilla havet, Indiska oceanen och Atlanten – syrebristen finns överallt. Fiskarna försöker att fly för att inte kvävas, säger Karin Limburg och berättar att stora mängder fisk strandat vid Mexikanska golfen och utanför Chiles kust.
– Vi kan inte se syrefritt vatten. Men det som är skrämmande, som vi kan se, är djurens beteende och hur de försöker komma undan syrebristen.
Undersökningar visar även att metabolismen (ämnesomsättningen i kroppen) påverkas.
– Fiskarna kan bli mindre effektiva på att jaga föda och matsmältningen saktar ned. På det sättet växer de inte lika mycket och hypotetiskt kan de bli mindre i storlek. Den totala biomassan minskar, troligen blir det allra sämst i tropikerna där det är varmast.
De låga syrehalterna kan också leda till att växthusgaser som är mycket kraftigare än koldioxid, samt giftig vätesulfid, frigörs från bottnarna. Forskarna pekar på flera orsaker till den negativa trenden. Vid kusterna handlar det näringstillförsel från avlopp, reningsverk, jordbruk, industrier och skogsmark som leder till övergödning och algblomning – vilket i sin tur slukar syre vid nedbrytning. Men det största problemet är den globala uppvärmningen, säger Karin Limburg. Hon och den internationella forskargruppen Global Ocean Oxygen Network varnar för att fler områden kommer att drabbas av syrebrist.
Men det går att bromsa utvecklingen. Minskad näringstillförsel kan åstadkommas genom mer effektiv avloppsrening och ”best management practices” inom jordbruket. Koldioxidutsläppen kan sjunka om vi minskar utnyttjandet av fossila bränslen. Ökad miljöövervakning av världens hav och fler marina reservat krävs också.
Vad kan enskilda människor göra?
– Rösta på politiker som accepterar att vi har en klimatförändring. I USA är många oroliga på grund av den president vi har just nu. Alla länder måste enas om att vi har en global uppvärmning och att det är ett problem. Det måste ske en global ansträngning där alla nationer är överens om att vi måste reducera koldioxidutsläppen.