Jessica Lorin har alltid tyckt om att arbeta med händerna och för tolv år sedan gick hon en kurs i tenntrådsbroderi.

– Det är ett samiskt hantverk där man broderar med spunnen tenntråd på renskinn. Flättekniken kom i början av 1900-talet och det är något med metall och skinn som tilltalar, säger Jessica Lorin när Östra Uppland kommer på besök.

Hon har sin verkstad hemma på Rosengatan i Östhammar; nere i källaren i ett rum som inte bytt tapeter sedan huset byggdes på 1970-talet.

Artikelbild

| Skinn. På en tvättställning hänger skinnbitar i allsköns färger.

På en tvättställning hänger skinnbitar i de klassiska färgerna brun, svart och grå, men också i lavendel, plommon och lime. I en stor ask med massor av fack finns pärlor och på väggen sitter rullar med läderremmar och tenntrådar i olika färger.

– Efter den där kursen har jag fortsatt att tillverka smycken. Mest armband, men också halsband till både människor och hundar, pannband till hästar och servettringar. Just nu har jag ett 40-tal olika färger på skinn och smyckena finns i mer än 100 modeller.

Till en början var det enbart en hobby och när Jessica fyllt det egna behovet av smycken sålde hon till kompisar och arbetskamrater. Men det var ju så roligt att handarbeta på det här sättet och snart behövde hon ytterligare någonstans att göra av det hon tillverkade.

– Hemslöjdsbutiken i Östhammar blev den första butiken som sålde mina smycken och där säljer jag fortfarande, även om jag nu säljer på många andra ställen också, säger hon.

Artikelbild

| Pärlor. Även pärlor kan flätas in i armbanden, som då upplevs som lite mer exklusiva och lyxiga.

För lite drygt fyra år sedan startade hon företaget Jessicas tenntrådsbroderi, ett namn som fungerade i Sverige men inte när hon sedan lanserade sina produkter utomlands.

– Jag har hela tiden haft en liten bricka på mina smycken där det står Jess of Sweden och för två år sedan bytte mitt företag namn till det också.

Artikelbild

| Måttband. Jessica Lorin har några olika standardlängder på armband, men hon flätar också andra längder om kunden så önskar.

Med jobb som psykiatrisjuksköterska i Uppsala, familjeliv med tre söner i åldrarna 5–8 år och en hobby som allt mer började likna ett yrke, räckte inte tiden till.

Under flera år har Jessica Lorin därför successivt gått ner i tjänst inom vården och nu tar hon steget fullt ut. Med start den här månaden är tanken att hon ska försörja sig enbart som smyckestillverkare och det känns både läskigt och roligt.

Artikelbild

| Skinn. Tillklippta skinnbitar i olika färger som ska bli till armband i samisk stil.

– Jag har drivet, men jag vet också att om det inte fungerar kan jag ringa till min tidigare arbetsgivare och få jobb i morgon. Vården skriker ju efter folk hela tiden och i mitt fall känns det som en trygghet.

Kunderna finns förstås i Sverige, men även i länder som Frankrike, Tyskland, Spanien, Japan och USA. Och det kan Jessica Lorin tacka internet för. Hennes webbshop når ut över hela världen och hennes smycken ses som både exklusiva och exotiska.

Artikelbild

| Verkstad. Nere i källaren har Jessica Lorin sin smyckesverkstad.

– Det är roligt att smyckena uppskattas av många och allra roligast är det att en sameby i Idre köper smycken av mig. Det visar att jag förvaltar deras hantverk på ett bra sätt.

Efter många års träning tar nu ett klassiskt armband ungefär en timme för Jessica att göra, men trots att hon övat upp hastigheten hinner hon nästan aldrig bygga något lager. I stort sett allt hon tillverkar är beställningsvaror; från privatpersoner, grossister eller butiker och det är på både gott och ont.

– Mest gott naturligtvis, men det vore kul om jag kunde ha lite smycken färdiga här hemma så att kunder kunde komma hit och handla. Det går inte i dag.

Och det där med lager får nog vänta ett tag till. Jessica Lorin deltog nämligen som utställare på Formexmässan i Stockholm – Nordens största design- och inredningsmässa – nyligen och där fick hon uppdrag som kommer att räcka åtminstone till jul.

– Intresset för mina smycken var stort och många beställningar trillade in. Superkul och det känns bra att jag framöver bara ska få fokusera på en grej. Att bara tillverka smycken.