Ensam med allt man älskar, heter boken som 25-årige Björn Arnemo gett ut på egen bekostnad i en upplaga på 700 exemplar. Han har följt människor som bor på öarna söder om Gräsö under flera års tid – sommar som vinter. Samtliga har på ett eller annat sätt anknytning till fiske, och idén till boken fick Björn Arnemo tack vare nära kontakt med numera bortgångne Ragnar Myhrberg (1929-2011) som han lärde känna på Stora Risten som barn.
– Vår familj har sommarstuga där, och Ragnar kom in och drack kaffe varje dag och pratade med farsan. Han tog aldrig av sig stövlarna och hade en dialekt så att jag inte fattade riktigt vad han sa. I början tyckte jag att han var en skummis. Men sedan blev vi väl kompisar, han var en otrolig berättare, säger Björn Arnemo.
Ju äldre han blev desto mer fascinerad blev han av livet som yrkesfiskaren Ragnar Myhrberg och andra skärgårdsbor levde – långt från Björn Arnemos bekväma vardag i Uppsala med närhet till nästan allt.
– Det är roligt att träffa människor som är ens raka motsats.
Fotoboken är på cirka hundra sidor och innehåller – förutom knivskarpa fiskebilder och idyllisk skärgårdsmiljö – även texter om nio personer som alla bor och verkar på öar söder om Gräsö. Björn Arnemo har med en stor dos envishet och lika mycket tålamod följt dem i deras vardag, och även varit med och fiskat efter avfärd i gryningen och hemkomst 18 timmar senare. Fiskeintresset har hållit i sig. När UNT träffar honom kommer han direkt från en helg på Ålands hav med torskfiske.
– Det gick väl halvbra, vi fick 450 kilo på fem rader. Men en torsk var på 20,5 kilo! På våren är torsken jättefin, säger Björn Arnemo som hoppas att hans bok kan bidra till att folk köper färsk fisk som fångats vid kusten i stället för odlad fisk från Norge.
Framtiden för det småskaliga kustfisket ser mörk ut. "Det är inte dom stora inkomsterna man blir rik av, det är dom små utgifterna. Men det kan ju kännas lite kärvt ibland när det är mer bullsmulor än fiskfjäll i styrhytten" heter det i ett bokcitat.
– I princip är väl kustfisket borta om några år. Medelåldern bland dem som håller på är 64 år, det sker ingen föryngring och det finns ingen ekonomi, säger Björn Arnemo.
Men han tycker att det är helt ointressant som drivkraft att skildra något som är på väg att försvinna.
– Det här är ingen jävla hembygdsgårdslitteratur. Folk håller på med det här nu, år 2018, det är häftigt! Ingen har lagt sig ned för att dö på något vis.