Hur många vildsvin som finns i Sverige i dag är det ingen som vet. År 2010 fanns enligt Naturvårdsverket uppåt 150 000 vildsvin, från Skåne i söder till Värmland och Dalarna i norr. Med fler milda och snöfattiga vintrar väntas stammen fortsätta att växa och sprida sig.
Nyligen gick Sveriges jordbruksarrendatorers förbund (SJA) ut offentligt med krav på att landets vildsvinsstam bör utrotas helt och hållet. Arrendatorerna får ingen ersättning för skadorna på sädesfält och vall, och eftersom de inte äger marken får de inte heller några inkomster på att sälja jakträtter.
Även tomtägare på landsbygden drabbas av de bökande djuren. I Kolarmora, mellan Östhammar och Hallstavik, utkämpar Marianne Lövenstad och hennes grannar en kamp mot vildsvinen om hur det ska se ut i trädgården.
– Vi har fått tomten uppgrävd så många gånger att jag snart blir vansinnig. Det måste finnas en plan för att motverka invasionen av de här huliganerna, säger Marianne Lövenstad som ifrågasätter den utbredda stödutfodringen till vildsvinen.
– Snart har vi en halv miljon vildsvin, och det är väldigt skrämmande. Finns det verkligen så lite mat att vildsvinen inte kan leva på ett naturligt sätt?
Marianne Lövenstad har satt upp både elstängsel och staket runt sin tomt, men påpekar att i viss terräng är det svårt att sätta upp stängsel.
– Det kostar dessutom rätt mycket att hägna in.
Hon är snart beredd att skriva under på kraven om att utrota vildsvinen.
– Ja tack, om man inte kan hitta en balans mellan människa och natur. De kan inte få härja fritt.
Hargs bruk äger stora delar av de omgivande markerna, och Andreas Augustsson är brukets viltmästare. Han blir ofta uppringd av privatpersoner som blivit drabbade av vildsvinens framfart.
– Många ringer och säger att ”du får göra något åt era vildsvin”. Men det är ju inte våra vildsvin.
Hargs bruk har jakträtt på cirka 5 000 hektar, men utarrenderar också rätten till jakt på tre gånger så mycket mark.
– Vi arbetar med att sänka stammen, men alla jägare kanske inte vill hålla nere vildsvinsstammen. Det vet man inte.
Ett av Hargs bruks mål är att skapa viltanpassade områden som kan bära stora viltstammar, utan skador på skog och åker. Att upphöra med stödutfodringen till vildsvinen för att hålla stammen nere är inget bra alternativ, menar Andreas Augustsson.
– Stödutfodringen sker på platser där grisarna kan äta i lugn och ro, i stället för att de måste leta foder.
Skulle det inte bli färre kultingar om tillgången på mat minskade?
– Minskar man antalet utfodringsplatser börjar vildsvinen leta mat någon annanstans. Då får jordbrukare och tomtägare allvarliga problem.
Årligen fälls uppskattningsvis mellan 3 000 och 4 000 vildsvin i Sverige. Vill man hålla stammen nere måste jakten förbättras i första hand, menar Andreas Augustsson. Men han tycker att det är fel att skylla problemen som vildsvinen orsakar enbart på jägarna.
– Jordbrukare som arrenderar mark bör informera oss om det börjar bli skador på deras åkrar, så åker vi ut och försöker skjuta grisarna som gör skada. Vildsvin är ganska störningskänsliga och störs de på en åker så vill de inte vara där.
Tomtägare har också ett ansvar, påpekar han och jämför med att man kan sätta upp nät för att hålla sina fruktträd fredade från fåglar.
– Är man rädd om sin tomt så får man göra något åt det. Sätt upp ett elstängsel så har du din tomt fri, säger Andreas Augustsson.