Var och varannan dag står numera en familj på trappan utanför Alsike kloster och ber om att få tak över huvudet.
– Folk har ingenstans att ta vägen och kommer de hit så måste vi förstås hjälpa till, säger syster Karin om den ökande arbetsbördan.
På klostret bor i dag permanent syster Karin, syster Marianne och en eventuellt blivande nunna. Till sin hjälp har de också några frivilliga som bland annat hjälper till med undervisning och att skjutsa vid behov. Maten hjälps alla som bor i klostret åt att laga.
Att antalet hjälpbehövande blivit fler, märks tydligt, men någon exakt siffra på hur många som bor här just nu är inget som systrarna vill skylta med.
– Men det är inte så många flyktingar från Syrien som kommer till oss, utan hit kommer nu många kvinnor med barn. Bakgrunden är att det råder en stor dubbelmoral hos myndigheterna, vad det gäller hedersrelaterade brott, säger syster Karin.
Hon menar att i länder som förklarats säkra av Sverige, så finns många kvinnor och även hela familjer som utsätts för hedersrelaterat hat och våld.
– Om sådana brott begås i Sverige fördöms de starkt, men man skickar tillbaka dessa kvinnor utan att blinka, utan en tanke på vad de kommer utsättas för. Och det är därför så många personer som fått avslag på sin asylansökan, nu söker upp oss.
På frågan om det kan bli för trångt hos dem, svarar syster Karin:
– Nej, vi står redo, det har vi alltid gjort. Det är som med historien om geten, säger hon och drar en historia om en get som gavs till en man som tyckte att han bodde trångt med sin familj.
När mannen sålde geten, tyckte han att de fått mycket plats igen. Detsamma gäller Alsike klosters nunnor. De känner sig än så länge inte trångbodda.
Men här finns fortfarande planer på att bygga ut.
– Ja, vi är så glada, för nu är det klart att vi får köpa marken här bakom av SLU. Nu är en detaljplan på gång och vår förening letar sponsorer för att vi ska ha råd med utbyggnaden. Under tiden byts fasaden på vårt hus nu ut, så det händer en del, sammanfattar syster Karin läget i Alsike kloster.
Hon har känt av ändrade attityder i samhället till flyktingar under senare tid, och även till klostrets verksamhet.
– Ja, det känns bra och vi har fått hjälp från nytt håll. Många kan numera tänka sig att ta hand om en ensamkommande flykting, men det är inte så många som kan tänka sig att låta familjer bo i deras hem, säger syster Karin om att det kan bli ont om plats hos dem framöver.