– Jag vet inte vad som växer här och var inte säker på huruvida det skulle vara till hjälp för någon som har brist på foder till sina djur, men jag tänkte att jag åtminstone kunde fråga, säger Maria Quistberg och blickar ut mot ett övervuxet grönområde vid sidan av sitt sommartorp utanför Morgongåva.
I tisdags meddelade Heby kommun på sin hemsida och på Facebook att de inte har någon outnyttjad foderkapacitet kvar på sina marker. Samtliga ytor som skulle kunna resultera i foder är redan utarrenderade. När Maria Quistberg såg det publicerade hon ett inlägg på Facebook där hon meddelade att de 8000 kvadratmeter, som hennes torptomt består av, stod till förfogande till vem som helst som lider foderbrist. Det tog inte lång tid innan flera personer hörde av sig, varav Caroline Gilles var snabbast.
– Jag är väldigt tacksam över att privatpersoner erbjuder mig och andra djurägare tillgång till deras mark. Det finns inga vinnare i detta, säger Caroline Gille. Att slå gräs är något hon har fått lära sig nu på grund av torkan och i helgen kommer hon att besöka Maria Quistbergs torp för att slå gräset där.
Den mängd foder Caroline Gille får från torptomten kommer att användas som stödfoder åt hennes två islandshästar.
– Gräset som växer i min hage har ingen näring så det måste komma regn snart. Tills vidare får jag använda stödfoder, säger Carolina Gille. Hon poängterar att hon har klarat sig lindrigt undan jämfört med många andra djurägare.
– Jag har bara några få hästar medan andra försöker ordna foder åt över hundra djur. Det finns många som har det mycket värre än vad jag har, säger Caroline Gille.
Hon har dock en äldre häst som hon hade hoppats skulle lägga på sig några kilo under året för sin hälsas skull.
– Men han har snarare rasat i vikt, säger Caroline Gille och tillägger: – Jag har haft hästar sedan 1988 och har inte varit med om något liknande.
Hon hoppas att tillskottet av foder kommer att räcka i upp till tre veckor. Skulle torkan fortgå har hon blivit erbjuden ytterligare en bit mark där hästarna kan få beta. Inte heller den markägaren hade hon haft kontakt med innan de erbjöd henne mark att slå på.
För Maria Quistberg är det självklart att erbjuda marken.
– Jag vill bara dra mitt strå till stacken. Ängen står mest och vissnar annars, säger hon.
Läs mer: Hon tvingas ge bort sina grisar