Han har hjälpt hundratals människor under sitt yrkesliv att komma in på arbetsmarknaden, en utmaning som han tror kräver en viss fingertoppskänsla.

– Jag tror inte att man kan utbilda sig till detta, man måste ha en känsla för att veta vad personer kan arbeta med, säger han.

I dag är han pensionär sedan tre år tillbaka.

– Jag arbetade fram tills jag fyllde 67 år, att jobba var aldrig jobbigt för mig och jag hade kunnat arbeta mer, men jag blev för gammal.

Gunnar Langneström är uppvuxen i Enköping och efter yrkesskolan gjorde han värnplikten som kustjägare och flyttade sedan till Varberg där han arbetade en tid. Han ville därefter testa något nytt och fick då jobb i Saudiarabien där han arbetade som driftansvarig under några år på ett fabriksområde med 70 personer under sig från olika länder. Efter utbildningar inom ledarskap och erfarenhet av att arbeta med människor från olika kulturer och få alla dessa människor att arbeta mot samma mål, insåg han att det gick väldigt bra och att han hade en fingerkänsla för att se andra personer och deras förmågor.

Han flyttade sedan tillbaka till Enköping och under 90-talet när kriget i Bosnien bröt ut startade Enköping ett projekt för att hjälpa flyktingarna ut på arbetsmarknaden.

– Det var 450 stycken bosnier som kom hit och kommunen sökte en projektledare och då tänkte jag, det är ju jag!

Han skapade helt själv ett kontaktnät där han kontaktade upp till 150 stycken arbetsgivare som var villiga att ta emot nya medarbetare. Projektet fortlöpte och en stor del fick jobb. Därefter värvades han till Arbetsförmedlingen där han jobbade fram till sin pension med att hjälpa personer med funktionshinder.

Även här handlade en stor del av hans uppdrag, att se individerna och deras egenskaper och många han hjälpte fick jobb.

Än i dag kan det komma fram personer på stan och hälsa, som han under åren har hjälpt.

– Då känner jag en enorm glädje, en inre tillfredsställelse att jag har fått möjligheten att hjälpa så många människor, det känns skönt!

Livet som pensionär innebär i dag mer tid till sina hundar och patrullhundskurser. Ett intresse som han sysslat med sedan 1982 då han gick med i Enköpings Brukshundklubb, där han också varit ordförande under två perioder. Gunnar har alltid varit en tävlingsmänniska och som ung spelade han fotboll och under senare tid saknade han själva tävlandet. Efter ha läst i tidningen att man kunde tävla med sin hund bestämde han sig för att boka en kurs.

– Jag och min hund tävlade rätt mycket de första åren, SM bland annat och vi hade förmånen att stå på pallen några gånger.

Tillsammans med fru Inger leder de i dag utbildningar för hundförare och hundar till Försvarsmakten och även en del privata kurser. Även i denna roll som kursledare får han hjälpa människor och likaså hundarnas utifrån deras förmågor.

– Hundar är individer, jag lägger upp en pedagogik för människorna och på samma sätt gör jag för hundarna, det är individuellt.

Något han också uppskattar med kurserna är att de kommer ut i naturen.

– Jag älskar skogen och det ger mig enorm känsla!

Framöver hoppas han på att få må bra, så att han kan fortsätta med sin hobby. Födelsedagen kommer han att fira med sina familjen och de närmaste.

– 70 bast alltså, säger han och skrattar.