Det skedde i och med att Socialdemokraterna nominerade Urban Ahlin som ny talman i riksdagen. Urban Ahlin har varit partiets utrikespolitiske talesman i åtskilliga år och väckt respekt också inom övriga partier. Om inte Margot Wallström hade valt att återvända till politiken så hade Ahlin varit given som utrikesminister när hans parti nu åter får bilda regering.
Att göra Ahlin till talman kan alltså lösa ett av de utnämningsproblem som varje statsminister måste hantera. Hans internationella kontaktnät och långa erfarenhet gör honom naturligtvis väl lämpad att vara riksdagens - och efter statschefen också Sveriges - främsta företrädare. Samtidigt slipper Löfven välja mellan de två andra personer som nämnts som kandidater till talmansposten, Susanne Eberstein och Björn von Sydow.
Det är nog ingen djärv tanke att också Moderaternas val av Tobias Billström som förste vice talman kan lösa ett potentiellt problem för partiet. Billström har som migrationsminister vid flera tillfällen försökt dra politiken i en riktning som varken statsministern eller övriga allianspartier uppskattat. Han har rättat in sig i ledet, men ingen vet hur han skulle agera som moderat riksdagsledamot utan regeringsansvar. Som förste vice talman kommer han att få ägna en stor del av sin tid åt andra arbetsuppgifter än moderaternas migrationspolitik.
Miljöpartiets tredje vice talman Esabelle Dingizian var aldrig kontroversiell. Men både Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna har skäl att reflektera över att de alla gjorde så dåliga val att de inte kunde komma ifråga för att nominera någon av de vice talmännen.
I stället är det alltså nu en Sverigedemokrat, Björn Söder, som intar posten som andre vice talman. Det var ett formellt korrekt val, och i konsekvens med den praxis att partiernas storlek avgör vilka som får talmansposter som tillämpats sedan länge. Hur stark olusten inför Sverigedemokraternas åsikter och uppträdande än är inom övriga partier så har de fått ett stort antal röster och kan inte tänkas bort från riksdagsarbetet.
Men medan övriga talmän valdes helt enligt rutinen krävdes det tre slutna omröstningar för att få Söder vald. Bortsett från några ströröster fick han endast stöd från sitt eget parti och enligt riksdagsreglerna krävs en majoritet för att bli vald. Först i den tredje voteringen räcker det med att få flest röster – och någon motkandidat till Söder fanns inte.
Det var också den utgång som kunde förutses. Sverigedemokraterna har fått sin vice talmanspost på ett korrekt sätt och övriga partier har ändå markerat nödvändig politisk distans. Nu ska Söder behandlas på samma sätt som övriga talmän – och förutsätts själv uppträda korrekt i den roll han fått.