Uppsala har det allt bättre ställt på den asiatiska matfronten. Patrullen begav sig till Jappi, en pendang till den senaste succén Pong i och med att Jappi också är en mindre kedja med bas i Stockholm. Men i skarp kontrast till den förras stordrift med maffig buffé i voluminösa lokaler. Jappi är inhyst i en liten murrig lokal på Kungsängsgatan och inredningen består av grovyxade träbås.

Receptet för framgång, som gäst, lyder: våga och vinn. På Jappi finns det två menyer, en med sushi, dumplings och wokrätter, och en med fisksmakande aubergine, kallt nudelskinn och gristarm. Även om båda har sina förtjänster så är det läge att utmana sig en smula för att få ut bästa möjliga av Jappi.

Det mer konventionella först: Dumplings går att få med vegetarisk fyllning eller kyckling. Vi väjer kyckling och får in ett gäng stekta, spänstiga degknyten. Dippsåsen till bidrar med fin chilihetta men själva fyllningen är tyvärr för tam i smaken. Givetvis finns det sushi, märkligt egentligen att det blivit en sådan stapelvara på asiatiska krogar i allmänhet. Sushin är av standardutförande, godkänd men inte mer än så. Den koreanska rätten bibimbap finns också representerad, men in en ganska påver version med ris, strimlat sött kött och stekt ägg på toppen och väldigt lite kimchi.

Den kinesiska menyn, som de inte gör någon större affär av (den går heller inte att beställa för hemleverans), bjuder på många frågetecken som varje modig gäst gör rätt i att försöka räta ut. ”Saliv kyckling” och ”General beef” till exempel. Både kycklingen och biffen ligger i en ljuvlig lite lagom syrlig sås av chiliolja och enorma mängder stekt vitlök. Biffen är snäppet bättre, eftersom de tunna skivorna är enklare att doppa i såsen. Kycklingen serveras i stora bitar och är smaklös i övrigt.

”Yu Xiang aubergine” är en fin Sichuan-rätt – egentligen Yu Xiang qie zi som ska stå för ”fisksmakande”. Men vad det handlar om är att använda kryddor som traditionellt används till fiskrätter. Auberginen är friterad och sedan wokad. I Jappis fall tillsammans med paprika och öronsvamp och serveras i en frisk, sötsyrlig och lite het sås. Helt underbart. Vanligtvis delar man på de kinesiska rätterna, men den här vill man bara roffa åt sig och njuta av själv.

”Suan cai yu” är fisk i surkål. Även här är namnet en smula missvisande. Det rör sig om inlagd salladssenap i en fisksoppa. Fisken, av okänd sort, är helt perfekt, mjuk och mjäll och bara precis tillagad. Buljongen är rejält syrlig och uppfriskande.

Bland de kinesiska rätterna finns också den tillagningsmässigt komplicerade ”kallt nudelskinn” (liangpi) som lockar den nyfikne. Tillagningsmetoden innefattar en ”glutentvätt” som ger närmast genomskinliga nudlar. De tjocka nudlarna serveras sedan kalla, tillsammans med nämnda chiliolja. Ur patrullens svenska perspektiv känns det märkligt att få rätten helt kylskåpskall, och eftersom nudlarna själva inte har så mycket smak blir det hela mest kul att ha testat.

Efterrätterna är inget att skriva hem om, desserter är något som det inte läggs någon större vikt vid i det kinesiska köket och äts oftast inte heller som i västvärlden, det vill säga i slutet av måltiden. Det finns annars sesambollar och glass för den som är efterrättskrävande.

Det är ett litet äventyr att äta på Jappi. Och det är väl ett gott betyg om något. Det är främst rätterna från den kinesiska menyn som övertygar, i övrigt är intrycket mindre spännande. Servicen är ”funktionell”, man får ta den liksom den lite grova miljön som ett plus på äventyrskontot.