Visst är det svårt att ge upp, trots att vi många gånger mår sämre av att hålla fast vid sådant som inte fungerar än att göra oss av med det. Ta garderoben som ett konkret exempel. Den är full av kläder och ändå känner du att du inte har något att ta på dig. Då är det hög tid att släppa taget om gamla plagg som du växt ifrån. Men det är lättare sagt än gjort. Många av oss är känslomässiga när det kommer till kläder. Vi har haft dem under perioder i livet som vi inte riktigt vill släppa taget om.
– Åh, jag har haft så mycket roligt i den här klänningen. Så kan det låta. Det är definitivt en känslomässig process att rensa ut det gamla, säger Pia Svensson i Alsike.
Hon är stylist och personal shopper med egna företaget Image focus och utbildar andra inom sitt yrke. Dem hon möter i jobbet inser att de behöver byta ut sin garderob, men vet inte hur de ska rensa och vad de ska ha i stället. Vissa har stenkoll på sin privata garderob, men famlar när det gäller jobbkläder.
– Dem jag intervjuat har genomgående varit i en förändringsfas i livet. Kläderna passar inte till den person de har blivit eller deras nya livsstil, säger Pia Svensson.
Det kan handla om att de har bytt jobb, fått en befordran, flyttat från landet till stan eller ska ut i arbetslivet efter en barnledighet.
Pia Svensson tycker dock inte att vi ska slänga ut allt och köpa nytt, bara göra en ordentlig garderobsrensning.
– Det handlar om att ta ut ogräset, säger hon och krafsar illustrativt med sina lackade naglar mot bordsskivan.
Snålheten spelar oss spratt också. Säg att du har impulsköpt en kappa eller rock som du inte trivs med. Varje gång du tar på dig den slutar det med att du hänger tillbaka den i garderoben. Men du kan inte göra dig av med den eftersom den var så dyr.
– Men pengarna är redan borta och det blir bara värre om man inte släpper taget, säger Christina Gravert, beteendeekonom på Göteborgs universitet.
Hon pekar ut tre bakomliggande orsaker till varför vi inte gärna vill ge upp. Den första orsaken är att vi vill vara konsekventa i vårt beteende. Om vi till exempel ger bort eller säljer något till ett lägre pris än vi köpt det för, medger vi att det från börjanvar en dålig investering. Det ger oss en negativ känsla av att vi fattat ett dåligt beslut. Och vi vill inte gärna ta beslut som går på tvärs mot tidigare beslut.
Detta kallar Christina Gravert för kognitiv dissonans. Det är en psykologisk term för den obehagliga känsla som uppstår när man upplever två oförenliga attityder samtidigt, eller när det råder en konflikt mellan attityder och handlingar. Vi tar exemplet med kappan eller rocken. Om du gör dig av med den medger du att du gjort ett dåligt köp och det orsakar kognitiv dissonans.
– People don´t like that, säger Christina Gavert, som kommer från Tyskland och pratar rasslande snabbt på flytande amerikanska.
Så länge jag hänger tillbaka kappan i garderoben slipper jag erkänna mitt usla köp och skjuter upp den negativa känslan. Då slipper jag göra det officiellt att jag fattat ett dåligt beslut.
Den andra orsaken kan man på svenska kalla för gåvoeffekten. Presenter tenderar vi att ha extra svårt att skiljas från. Även om de egentligen inte är värda så mycket och vi kanske inte ens gillar dem, så behåller vi dem. Och om vi till slut bestämmer oss för att sälja dem på loppis vill vi ha mer betalt än de är värda, för att vi övervärderar dem.
Christina Gravert berättar om ett experiment där en grupp försökspersoner fick schweizisk choklad medan personerna i den andra gruppen fick varsin kaffemugg. De med chokladen var ovilliga att byta ut sin gåva mot en mugg, även om hellre hade velat ha en mugg från början och vice versa.
Den tredje orsaken är vad Christina Gravert kallar sunk cost, en ekonomisk term för en kostnad bakåt i tiden som redan är betald och inte kan återfås. Säg att du har köpt biljetter till en Bruce Springsteen-konsert. När konsertdagen närmar sig är du dunderförkyld, men går ändå på konserten för att biljettpengarna inte ska vara bortkastade. Det är en falsk slutledning enligt Christina Gravert, för du får ändå inte tillbaka pengarna och kommer inte att kunna njuta av konserten utan bara må sämre av att gå.
En eller flera av dessa tre orsaker gäller inom många skilda fält. Det kan vara rökare som inte överger sina cigaretter. De vet att de löper stora hälsorisker, men avfärdar riskerna för att inte utsätta sig för kognitiv dissonans. Det kan vara yrket som man plöjt ner tid och studiemedel i och inte vill lämna trots att man inte trivs där. För då får du en "sunk cost". Det kan också vara företaget som håller fast vid en felinvestering. Men om en produkt inte säljer är det lika bra att göra sig av med den och ta den ekonomiska smällen som ändå blir mindre än om förlustaffären får fortgå.
Man kan fråga sig om många har svårt att ge upp även en kärleksrelation som inte fungerar. Klamrar vi oss fast för länge vid vår partner på grund av någon eller några av beteendeekonomens tre orsaker? Säkerligen är ett kärleksförhållande allför komplext för att kunna svara ja på den frågan, men det handlar ändå om något som man har investerat i.
Carin Olin på Uppsala kommuns familjerådgivning konstaterar att det är jättesvårt att separera. Hon tror att många drar sig för att lämna sin partner för att man inte vill göra den andra illa. Dessutom har många ansvar för gemensamma barn och ekonomin. Det finns envisa personer som bestämt sig för att inte ge upp, som kämpar på hur länge som helst, vilket kan vara väldigt slitsamt.
– Men endera dagen inser även de att det inte går längre, säger Carin Olin.
Hennes upplevelse är ändå att de som klamrar sig fast för länge inte är så många.
– Nej, var sak har sin tid i varje relation, säger hon.
De flesta som kommer till familjerådgivningen vill få hjälp med att hitta tillbaka till varandra och många lyckas med det. Ofta har de slutat att lyssna på och prata med varandra, de har helt enkelt tappat bort varandra. Det leder till missförstånd och besvikelser och att man drar sig undan. Särskilt vanligt är detta när ett par har blivit föräldrar och slitit för att få ihop logistiken och alla måsten, berättar Carin Olin.
Hur vet man när det är dags att ge upp då?
– Det vet bara var och en. Det bästa är om man är två om att fatta det beslutet, att man har glidit ifrån varandra när det har hänt mycket och runnit mycket vatten under broarna, svarar Carin Olin.