På uteplatsen i Bergsbrunna ligger fullt av leksaker kvar. Men det är vid stora bordet i det öppna köket som saker händer så här års. Treåriga Jamie och Jordan som är fem, hoppar upp och ner kring sin mamma, Carola Wetterholm. De kämpar båda för hennes uppmärksamhet och kakorna på bordet. Hon svarar på deras frågor samtidigt som hon svarar på mina.
Hur hinner människan?
Att svara på frågor simultant gör hon utan minsta besvär, men det jag egentligen undrar är hur hon klarar allt annat som en förälder förväntas klara av. Carola Wetterholm och hennes familj var med i tv-realityserien Familjen Annorlunda som visades våren 2010.
Numera bor alla barn hos henne förutom äldsta dottern, Janelle som är 20 år och har flyttat hemifrån. De två yngsta pojkarna är hemma med sin mamma på dagarna. Carola som studerar till hälsocoach på distans har sex barn som går i skolan och alla har de fritidsaktiviteter. Fem av dem sportar.
– På tisdagarna har det alltid klumpat ihop sig. Då har flera gympa på olika tider samtidigt som Trixie går på kyrkis och Novalie dansar inne i stan. När det är många skjutsningar samtidigt får någon komma lite för tidigt, en annan får stanna kvar och vänta lite på att bli hämtad. Är det gympa och passen ligger efter varandra kan den som ska på sena passet få sitta och titta på det tidiga, säger hon.
Värre var det när tvillingarna var bebisar och två äldre syskon skulle på gympa. Då körde hon i skytteltrafik mellan hämtningar och lämningar och tre av- och påklädningar av bebistvillingarna.
Hennes bästa knep är samkörning med grannfamiljer på gatan och att barnen helst ska ha aktiviteter som är nära hemmet i Bergsbrunna. Då kan de lite större gå eller cykla dit själva. Men det är inga patentlösningar. Allt händer inte i närområdet.
Nästnäst äldsta dottern, Corrinda, 14 år, spelar basket och har gjort det i många år. Numera sköter hon det mesta med träningarna själv, men laget spelar i Stockholmsserien.
– Det är svårt för mig att skjutsa till och från Stockholm. Det tar för lång tid och jag kan inte boka upp mig på sånt som andra är beroende av, ifall något av mina barn skulle bli sjuka. Jag har inte tilldelas så många körningar, kanske har de andra föräldrarna förståelse för att jag har svårt för det, säger Carola.
Det finns gånger då inte ens Carola som är extremt lösningsfokuserad får ihop logistiken.
– Oftast går det att hitta lösningar. Men det bygger på att barnen är friska. Blir någon sjuk faller hela planen, säger hon.
Att hon själv skulle kunna bli sjuk verkar hon inte ens ta med i beräkningarna.
Är det rimligt att dagens föräldrar förväntas klara av oräkneliga engagemang för sina barn?
– Nä, egentligen är det inte klokt att det krävs såna stora insatser för att aktiviteterna ska funka. Och det blir lätt sneda blickar om man inte kan göra det som förväntas. Det gör nog att många föräldrar känner sig alltmer otillräckliga och inte ens helgerna blir llediga utan det är lika fullt då som under veckorna.
Klockan börjar närma sig tre och en efter en droppar barnen in. Lovelia som är sju år, sätter sig vid bordet och tar fram läxboken. Hon vill ha hjälp med stavning och Carola förklarar hur dottern kan börja med uppgiften själv.
– De mindre barnen brukar sitta här och göra sina läxor tillsammans på eftermiddagarna. Det är en bra tid. Innan jag börjar med middagen kan jag hjälpa dem. De äldre vill inte hjälp. Ju yngre de är desto roligare tycker de läxorna är.
När Lovelia, 7 år, tittar bort rycker 3-åriga Jamie åt sig mappen med läxorna. Det verkar som om han är avundsjuk på sin storasyster som har läxa. Att de yngre barnen vill göra likadant som de äldre drar Carola nytta av i många lägen. Till och med minstingen brukar vilja duka av bordet när äldre syskon gör det.
Hur hinner du vara klassförälder?
– Ja, det blir man ju när valen sker efter klasslistan. Man är ju aldrig klassförälder ensam och det brukar finnas föräldrar som gillar styra upp och bossa och jag är bra på att lyda order. Jag försöker hitta sysslor som passar mig. Är det insamlingar kan jag inte sälja grejer en hel dag men jag kan baka. Det är nog inte jätteroligt att vara klassförälder med mig, säger Carola och ser fundersam ut.
Att sälja underkläder, korvar, kuponghäften, kakor och annat sånt som brukar falla på föräldrarnas lott är är också klurigt för Carola som inte har någon arbetsplats. De situationerna får hon köpa sig ur.
När flera föräldramöten i skolan ligger på samma tid, pratar hon med lärarna i förväg för att få veta vad mötet ska handla om. Är det problem i någon klass prioriterar hon det mötet.
De äldre barnen får också hjälpa till att ta hand om de yngre. För mittemellanbarnen kan det räcka att någon i deras egen ålder är hemma om någon till exempel är mörkrädd. Men barnen har aldrig behövt ta hand om en baby. Det ansvaret är för stort, anser Carola.
– Mina föräldrar bor nära. De har just gått i pension. Innan dess var de ofta upptagna, men nu kan jag be dem sitta barnvakt när jag har tandläkartid eller annat med framförhållning. Min syster bor också i närheten, säger Carola som ofta drar iväg och tränar på Friskis & Svettis.
Då får de två yngsta pojkarna, Jamie, 3, och Jordan, 5, följa med och vara i lekrummet medan Carola gymmar. Någon egentid har hon inte. Det är ett töntigt begrepp, tycker hon. Det närmaste hon kommer är under tågresor till Kramfors. Trots att hon distanspluggar på folkhögskola ingår dagar fullproppade med föreläsningar.
– Då är jag helt slut på kvällen, efter att ha suttit stilla från tidig morgon till sent på kvällen, säger hon.
På resan tillbaka till Uppsala brukar hon längta efter barnen och tänka på hur mysigt det blir när de kommer emot henne hemma i hallen, lyckliga över att hon är hemma igen.
Pluggar gör hon på kvällarna. Att lägga barn är en enkel match, tycker Carola, alla utom de minsta sköter sig själva.
– Det som är svårast att få till är egentligen att övningsköra med den äldsta. Nu är det Patricia som är 19 år, men för att jag ska komma ut på kvällen behövs hon ju som barnvakt, säger Carola.
Lite dåligt samvete har hon för uppskjutna barnkalas. Efter jul ska hon ordna tre kalas på en och samma dag. För att rationalisera hyr hon kvarterslokalen och låter det ena kalaset avlösa det andra. Hjälpsamma syskon brukar vilja fixa lekarna.
Carola Wetterholm har en förmåga att få allt att låta så enkelt. Själv minns jag hur utmattande det kunde vara med ett endaste kalas och här pratar hon om att köra tre på samma eftermiddag.
Snart drar det ihop sig till en av de stressigaste årstiderna för oss alla.
– Barnen har ju redan allt, säger Carola, som brukar lägga alla önskelistor intill varandra och kolla så att det blir rättvist. Sen skriver hon inköpslistor utifrån vilka affärer hon ska till. Precis som för vilken förälder som helst kan de bli en lyckad shoppingrunda ibland, och ett totalhaveri andra gånger. Skillnaden är förstås antalet klappar.