– Hållbar utveckling är ett fluffigt och ospecifikt begrepp. Det kan fyllas med mening på olika sätt beroende på vilken aktör som fyller det, säger Klara Fischer.
Hon är doktor på Institutionen för stad och land vid SLU.
– Det som gör det hela intressant är att alla kan ha samma mål: Man vill göra gott. Men synen på vad som är utveckling och framsteg skiljer sig åt och det är det som blir så spännande. Vad motsättningarna aktörerna emellan består i, det vill jag nysta i, säger hon.
Vi ska träffas i hennes arbetsrum som ligger på fjärde våningen i Ulls hus. Hon möter vid hissen och visar mig fram genom en lång korridor. De för huset obligatoriska vita långgardinerna hänger på var sida om arbetsrumsfönstret som vetter mot Biocentrum.
För närvarande fördelar Klara Fischer sin tid mellan fyra olika forskningsprojekt. Hon är inne i slutskedet på två av dem varav ett handlar om svenska klimatinitiativ i Uganda. Där har hon, på plats i Uganda, undersökt om det går att minska det globala koldioxidutsläppet och samtidigt gynna lokal hållbar utveckling. Det andra projektet är tvärvetenskapligt och går under namnet: Vad är ett hållbart lantbruk?
Två projekt håller hon som bäst på att starta: Den offentliga debatten om genteknik i lantbruket – var är lantbrukarnas perspektiv? och Att ställa om – värderingar och skogliga intressekonflikter i omställningen till en biobaserad ekonomi.
En dag på jobbet kan börja med att Klara Fischer lämnar hunden, en fyra månader gammal pinscher, på dagis som ligger på andra sidan vägen, alldeles intill arbetsplatsen.
På plats i sitt arbetsrum med en kopp te och en smörgås, äter hon frukost samtidigt som hon går igenom mejl vid datorn. Under dagen kanske hon träffar eller har en skypekonversation med någon av sina två masterstudenter som hon handleder. En befinner sig på fältarbete i Botswana och en sitter i Malmö. Hon är även bihandledare till två doktorander. En stor del av arbetsdagen ägnar hon åt att skriva artiklar, utföra intervjuer, sammanställa enkäter och möta kollegor som hon samarbetar med i de olika projekten.
Klara Fischers egen forskning just nu handlar om perspektiv på hållbarhet i svensk livsmedelskonsumtion, specifikt undersöker hon nötköttskedjan. Det senaste året har mycket mediafokus legat på att kor släpper ut metangas, att nötkött är en stor klimatbov och att svenska mjölk- och nötköttsbönder samtidigt har det ekonomiskt svårt. Köttindustrin och Sveriges regering har, menar Klara Fischer, försökt att få ihop de här delarna i ett gemensamt fokus genom att marknadsföra svenskt kött som mer klimatvänligt. Syftet är att förbättra för svenska bönder som då får mer inkomst, göra det bättre för miljön samt att hålla landskapet öppet.
– Vi forskar på olika aktörer i nötköttskedjan. Från Ica som har 50 procent av dagligvaruhandeln i Sverige och HKscan som är det största slakteriet på den svenska marknaden, till lantbruksorganisationer och bönder. Vi undersöker hur de ser på vad hållbar nötköttsproduktion är med hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter. Hur aktörerna värderar de här dimensionerna och vad de lyfter fram, säger Klara Fischer.
De senaste tre åren har Klara Fischer alltså även undersökt en svensk klimatinvestering i Uganda. Hon håller på att skriva de sista artiklarna utifrån den inte helt okontroversiella forskningen där hon studerat ett CDM-projekt, Clean Development Mechanism. CDM-projket går ut på att rika länder ska kunna investera i teknik eller utveckling i fattiga länder och på så sätt kompensera sina egna koldioxidutsläpp.
Enligt Kyotoprotokollet, det internationella avtal som ska reducera utsläppen av skadliga växthusgaser, ska koldioxidminskningar och lokal hållbar utveckling i slutänden väga lika.
– Hur ska de kunna väga lika när det är två helt olika grejer? Lokal hållbar utveckling är dessutom inte definierat. Man kan tänka sig att det skulle ha definierats inom Kyotoprotokollet eftersom det väldigt specifikt definierar hur man ska mäta utsläppsminskningar av växthusgaser. Hur som helst har man kommit överens om att det är värdlandet som ska säga om man tycker att projektet bidrar till lokal hållbar utveckling eller inte.
Klara Fischer har främst forskat i utvecklingsländer. Hon lever gärna på platsen ett tag, bor med lantbrukarna och är med i deras arbete för att få en så bred bild som möjligt.
– Jag tycker om att vara ute i verkligheten och prata med folk, men det är väldigt lätt att fastna i insamlandet av material, det är så kul och spännande.
Samhällsintresset och nyfikenheten driver henne att fortsätta med sitt forskningsarbete, och hon vill gärna problematisera och lyfta saker som inte lyfts i den allmänna debatten.
– Det finns en för givet tagen bild i samhället om hur riktningen för utveckling ska vara. Till exempel att ett planterat träd i Afrika skulle vara bra för alla. Jag vill försöka visa att det är en bild som gynnar vissa samhällsgrupper och inte andra. Jag ser som min roll att kritiskt granska samhället.