När UNT möter Margrét Atladóttir och hennes 9-åriga dotter Saga Brunnberg på Ovandahls café kommer de direkt från flyget. Margrét är sommarklädd i byxdress med bara axlar. Saga har inte hittat sin vinterjacka i packningen och bär tre lager tröjor. Den svenska decemberkylan är en stor kontrast mot de 35 grader de vant sig vid i Sri Lanka.

I oktober åkte mor och dotter till Sri Lankas huvudstad Colombo. En bungalow var deras hem i tre månader, och barnhemmet Sri Jinananda Children's Home deras arbetsplats. Barnhemmet inhyser ett 60-tal pojkar i åldrarna 3 till 19 år och grundades för drygt 30 år sedan. Inga barnhem i Sri Lanka får statligt stöd och är därför beroende av privata bidragsgivare för sin överlevnad.

Fem dagar i veckan åkte Saga och Margrét till barnhemmet.

Artikelbild

Julklappar. 60 kortlekar - en var - fick barnen på barnhemmet av Saga och Margrét som julklapp.

– Jag undervisade barnen i engelska 3–4 timmar om dagen. Och lade fokus på att lära dem muntliga färdigheter, vilket är ovanligt i Sri Lanka, berättar Margrét.

Margrét, som är lärare i svenska, svenska som andraspråk, engelska och drama, tog med sig enklare undervisningsmaterial hemifrån.

-I början hade vi svårt att förstå varandra eftersom de mest pratade singalesiska. Vi började med enkla fylla-i-övningar och dramaövningar. Men allteftersom tiden gick, fungerade kommunikationen bättre.

Saga berättar att pojkarna på barnhemmet inte visste hur de skulle bete sig runt en flicka.

Artikelbild

| Tillbaka i Uppsala. Decemberkylan är en skarp kontrast mot trettiofemgradia Sril Lanka.

-Killarna var inte vana vid tjejer och var rädda för mig i början. Ingen vågade sitta bredvid mig. Men efter en månad vande de sig och var omtänksamma och gav mig godis och den bästa pennan.

På förmiddagarna undervisade Margrét Saga nere på stranden.

Artikelbild

På plats. Saga på plats på barnehmmet Sri Jinananda Children's Home.

-Vi har följt hennes klass via nätet och jag har undervisat i alla ämnen. Eftersom Sri Lanka är ett buddistiskt land, med influenser av hinduism, så har Saga lärt sig om buddism och hinduism, medan klasskamraterna hemma studerat judendomen.

Väl tillbaka i skolan ska Saga berätta för sin klass om sina nyförvärvade religionskunskaper. Klassen ska i sin tur undervisa Saga om judendomen.

Vad såg ni för skillnader på hur barnen behandlades i Sri Lanka jämfört med i Sverige?

-De vuxna på barnhemmet hade en piska och det hände att barnen blev slagna om de gjorde något dumt, säger Saga.

Margrét berättar att aga är förbjudet, men att det förekommer ändå. Båda två märkte också att barnen inte var vana vid fysisk kontakt från vuxna.

-De visste inte hur man kramades. Men jag såg att en av pojkarna blev väldigt glad när mamma gav honom en kram när vi sa hej då, berättar Saga.

Innan det var dags för hemresa, ville Margrét ta reda på hur de bäst kunde hjälpa barnhemmet.

-Föreståndaren Chandrani berättade att de behövde ris och kikärtor. Jag fick också veta att det från årskiftet blir krav på skoluniform för att gå i skolan.

Att köpa skoluniformer i Sri Lanka är väldigt dyrt och något barnhemmet inte skulle ha råd med.

-Efter närmare efterforskning fick jag reda på att 60 skoluniformer skulle kosta 2500 kronor. I Sverige är det inga pengar. Tänk att en så liten summa kan göra så stor skillnad!

Margrét kom fram till att ett inköp av skoluniformer skulle vara den bästa investeringen.

-Vi bestämde på plats att be några familjemedlemmar om en tidig julklapp och fick bidrag till hälften av kostnaden. Resten betalade jag själv. Nu vet vi att alla barnen kan gå i skolan nästa år och det känns fantastiskt!

Ytterligare en present ville de ge pojkarna innan de åkte hem, berättar Saga.

-Vi hade med oss några kortlekar och alla tyckte det var jätteroligt. Så vi köpte 60 stycken som vi slog in, så alla fick en egen.

Hur fick du idén till att resa med din dotter?

-När min nu 22-åriga son var 6 år sökte jag stipendium genom Sida och åkte med honom till Calcutta i Indien. En erfarenhet som varit betydelsefull för både honom och mig, och jag ville ge Saga samma sak. En resa som den här ökar ens empati, vidgar perspektiven och gör en ödmjuk. Man lär sig ta livet mer som det kommer och börjar fundera över vad som är viktigt.

Därför uppmuntrar Margrét fler föräldrar att göra samma sak.

-Många tänker att det är svårt att resa med barn. Och att du måste ha många kontakter och mycket pengar. Men det som krävs är vilja och planering.

Själv har hon planerat resan i två års tid.

-Jag har sparat pengar och semester i två år. Nu är jag pank och har bara en semesterdag kvar. Men det har verkligen varit värt det!