– Under tiden som vi jobbade ideellt på Uppsala tjejjour, fick vi så mycket utbildning och kunskap att vi insåg hur katastrofalt läget är för tjejer och kvinnor som utsetts för sexuellt våld i nära relationer, säger Hanna Kaiser Barnes.

Därför reagerade hon och studiekamraten Karin Tennemar när #metoo-uppropen kom från så många branscher i arbetslivet men inget var för de tjejer och kvinnor som utsätts för sexuellt våld i hemmet. Karin och Hanna förväntade sig att hemmet – som är den farligaste platsen för kvinnor och tjejer– också skulle komma upp i debatten. Men tystnaden bröts inte och de beslöt att själva starta uppropet #bortabrahemmavärst.

– Hanna och jag har ett brinnande engagemang för de här frågorna. De som utsätts för sexuella övergrepp i hemmet behöver verkligen en plattform att mötas på och diskutera. Mörkertalen är hur stora som helst, säger Karin Tennemar.

– Inget mörkertal i världen kan komma åt det riktiga problemets omfattning, tillägger Hanna Kaiser Barnes.

Uppropet kan minska glappet mellan verklighet och vad som kommer fram i ljuset.

– Nu, när det visat sig att så många inte vågat tala om övergrepp från chefer och kompisar, är det ju inte förvånande att de som utsatts för övergrepp – av en sambo, en make, pappan till deras barn, det vill säga någon som de kan vara helt beroende av – inte törs berätta. Många har säkert inte heller insett att det är ett systematiskt våld som de utsätts för. Det är vanligt att män manipulerar kvinnor under en lång tid till att tro att kvinnorna själva bär skulden, säger Karin Tennemar.

I uppropet berättar flera att nu inser de för första gången att de utsatts för brottsliga handlingar. Många av dem som skriver i uppropet berättar också att det är första gången som de avslöjar vad de blivit utsatta för.

– Det märks att flera av dem väntat i flera år på att våga bryta tystnaden och att det finns en enorm kraft att inse att man inte är ensam, säger Karin Tennemar.

– Jag har aldrig varit så arg och ledsen som den här perioden. Varje dag har jag läst om fruktansvärda händelser men jag har heller aldrig känt mig så hoppfull som nu, säger Hanna Kaiser Barnes, och berättar om hur kvinnorna stöttat varandra med kärlek och respekt. Några har till och med skrivit att de är beredda att sätta sig i bilen och komma och hämta andra som beskriver sin situation som akut.

Uppropet på Facebook har nu 3 500 medlemmar och innehåller hundratals vittnesmål. Det är en sluten grupp för kvinnor och icke binära personer (de som inte följer normen om att det finns två kön). Förra veckan publicerades utdrag på Svt. Här intill kan du läsa utdrag ur berättelser.

En sak har skakat om Hanna och Karin extra mycket.

– Jag trodde jag var härdad av alla fruktansvärda övergrepp sedan min tid på Uppsala tjejjour, att jag sett och hört det mesta. Men att så många skriver om övergrepp när de varit gravida hade jag inte kunnat föreställa mig, säger Hanna Kaiser Barnes.

– Många skriver om hur graviditeten triggat igång männens våld, och hur det fortsatt direkt efter förlossningen, säger Karin Tennemar.

Karin Tennemar och Hanna Kaiser Barnes lärde känna varandra när de flyttade till Uppsala för att läsa kandidatprogrammet för retorisk och litterär kommunikation. De blev bästa vänner; förenade av sina rättvisepatos och viljan att göra gott gick de på en introduktion på Uppsala tjejjour. Det blev avgörande för deras fortsatta ideella engagemang, nu när de studerat färdigt och flyttat till Stockholm.

– Vi fastnade direkt för tjejjourens fantastiska arbete. Där finns en enorm kompetens och ett stort ideellt engagemang. Vi kunde kanalisera vår frustration och få chans att göra en insats för unga tjejer, säger Karin Tennemar.

– Uppsala är en bra miljö för engagemang. Där finns ju en massa kloka engagerade människor, säger Hanna Kaiser Barnes.

Hur kom ni på namnet på uppropet?

– Alla metoo-uppropen har ju smått humoristiska och absurda titlar. Bakom hemmets fyra väggar är det ju meningen att människor ska känna trygghet, men för många kvinnor är hemmet deras värsta helvete, säger Karin Tennemar.

Och framtiden? De vet bägge att det finns mycket att göra.

– Ta bara en sådan sak att många av landets kvinnojourer enbart består av frivilligt och ideellt arbete. De statliga medlen till Sveriges kvinnojourer är inte alls tillräckliga. Det finns många jourer som inte har råd med en enda anställd. Många utsatta kvinnor berättar att det är på jourerna som de får hjälp på riktigt, säger Hanna Kaiser Barnes.

Just politiska åtgärder är nästa steg, anser de två, nu när metoo öppnat slussarna och gjort utbredningen av sexuella övergrepp allmänt känd.

Fotnot: #bortabrahemmavärst har också en egen hemsida som heter bortabrahemmavarst.com