Dalia Ziada var åtta år när hennes mamma tog med henne till läkaren för att könsstympas. Tjugo år senare kommer hon ihåg både smärtan och ångesten, och har sedan dess arbetat för att förbjuda ingreppet. I början spred hon flygblad och diskuterade med människor på gator och torg, men ofta stred hon i motvind.
– Folk tyckte jag var en dålig muslim när jag ville prata om könsstympning. Kvinnors rättigheter har låg prioritet här. Människor är fattiga och många vill bara ha mat på bordet.
Men när internet fick fäste i Egypten upptäckte Dalia Ziada liktänkande från hela arabvärlden. Hon startade en blogg där hon skrev om könsstympning och sexuella trakasserier, och snabbt började kommentarer dyka upp från feminister i Jordanien, Libyen och Saudiarabien.
– Många kvinnor lämnar inte hemmet, men på internet möts man oavsett hur skilda liv man lever. Där finns inga fördomar. Man ser förbi varandras olikheter och lyssnar på argument.
Vi träffar Dalia Ziada i Nasr city, en välbärgad stadsdel i Kairos utkanter, där hon hyr ett litet kontor. Hon ägnar många timmar om dagen åt datorn, hon har 5 500 följare på Twitter och 3 800 fans på Facebook att uppdatera. Ibland får Dalia Ziada hotmejl, vilket oroar hennes mamma. Men hon är fast besluten att utnyttja internet för att sprida kunskap och stoppa könsstympning. Och de som främst måste övertygas är – kvinnorna själva.
– Det är oftast mamman som tvingar sina döttrar till ingreppen. Det är de som får skämmas om inte dottern är oskuld vid giftermålet, berättar hon.
Sedan 2008 är könsstympning förbjudet i Egypten. Trots det görs ingreppet ännu på 98 procent av flickorna. På nattöppna kliniker, på landsbygden och i hemmen. De senaste åren har flera lagändringar skett i Egypten till förmån för kvinnor. De kan begära skilsmässa och har rätt till ensam vårdnad om barnen. Men lagändringarna avspeglas inte i verkligheten.
– Den största bromsklossen i jämställdhetsarbetet är att många kvinnor saknar kunskap och utbildning. Därför vet de inte vad de kan kräva, förklarar Seham Aly, jurist på kvinnorättsorganisationen Centre for Egyptian women legal assistance, Cewla.
På Cewlas kontor i Kairoslummen Boqet jobbar ett 30-tal personer med en telefonjour där de svarar på frågor om kvinnors juridiska rättigheter och hjälper till med advokater i skilsmässofall. Enligt Seham Aly måste både kvinnor och män informeras mer.
– Lagarna finns, men få vet om dem. På landsbygden är folk fattiga och kan inte läsa. De kan inte söka upp information på internet själva.
Cewla håller informationsträffar och driver kampanjer mot kvinnomisshandel. De jobbar också för att förbjuda polygami och för att höja minimiåldern för giftermål från 13 till 15 år.
– Folk måste förstå lagarna innan de kan följa eller förändra dem, säger Seham Aly.
Men 25-åriga Engy Ghozlan, feminist från Kairo, tycker att det är attityden som måste förändras.
– Min mormor gick i hotpants på gatorna. Nu vågar kvinnor knappt gå ut av rädsla att bli sexuellt trakasserade. Religionen har fått för stort inflytande, bra och dåligt har blivit haram och halal.
Engy Ghozlan var aktiv i protesterna som ledde fram till president Mubaraks avgång. Vi möter henne på ett kafé i downtown i centrala Kairo, ett stenkast från Befrielsetorget som var det stora slagfältet i 18 dagar. Hon har utsläppta lockar, fastän mamma och syster vill att hon ska täcka sig.
– Jag är muslim, men varför skulle jag gömma mig under en slöja?
En Smartphone ligger på bordet, med vilken hon twittrar och uppdaterar sin blogg. Engy Ghozlan är initiativtagare till ett feministiskt nätverk, Zolah, som länkat ihop tjejer från hela arabvärlden. De chattar om tabubelagda ämnen, som sexualitet, och träffas över landsgränserna för att diskutera kvinnors situation. Förra året i Beirut i Libanon.
– Före 2004 var varje arabland isolerat. Med internet kunde vi tjejer enas och vara en stark gemensam röst. Religionen ska inte splittra oss, i Zolah finns både ateister och islamister.
Zolah uppmuntrar kvinnor att starta projekt för att stärka kvinnors rättigheter . Som exempel har Engy Ghozlan varit med och tagit fram Harassmap, en internetbaserad karta som pekar ut platser i Kairo där kvinnor blir sexuellt trakasserade.
– Alla trakasseras, det spelar ingen roll om du bär slöja eller går naken.
Harassmap är nu i färd att lanseras i Libyen och Syrien. Zolahs medlemmar, hittills ett hundratal, är kvinnor under 30 år.
– De äldre feministerna är så politiska att de glömmer bort feminismen. De tror sig veta vad som är rätt och är nedlåtande mot oss yngre, säger Engy Ghozlan.
Författaren och urfeministen Nawal el Saadawi, 79 år, tycker att feminismen var starkare för 50 år sedan. Mycket beroende på en nu ökad fattigdom, som hon menar måste bekämpas innan jämställdhet är möjligt.
– Klassamhället står i vägen för alla kvinnor. Det tänker jag kämpa emot tills jag dör!
Men feministbloggaren Dalia Ziada tror att kvinnans roll är på väg att stärkas, mycket tack vare ökad information på internet. För sin kamp för kvinnors rättigheter har hon fått Anna Lindhs journalistpris.
– Förändringarna sprider sig från internet till verkligheten. Om tio år har mammor slutat könsstympa sina döttrar.
FAKTA: KVINNOKAMPEN I EGYPTEN
1995
Cewla (Centre for Egyptian women legal assistance) grundas för att stärka kvinnors rättigheter.
2000
Statliga organisationen National Council for Women’s Rights bildas, med före detta presidenthustrun Suzanne Mubarak i spetsen.
2001
Skilsmässoformen Khul införs, som ger kvinnor rätten till skilsmässa mot att betala tillbaka hemgiften till mannen.
2006
Kvinnorörelsen We are all Layla startas av hundratals feministiska bloggare. De skriver debattartiklar om sexualitet.
2008
Aml Soluman Afify, 32, blir den första kvinnan att prästvigas i Egypten.
Könsstympning förbjuds.
Första domen mot sexuella trakasserier. En man döms till tre års fängelse.
2010
Kvoteringssystem införs i parlamentet. 64 platser av 518 tillägnas kvinnor.