– Mammorna är aldrig hårda men man lyder dem ändå, säger Rekan Mostafa, som hänger i Gottsunda centrum med en massa andra killar.

– Här har blivit lugnt på senaste tiden, sedan mammorna började vandra, säger Kevin Amin.

Vad är det som gör att mammorna lyckas med det som samhället misslyckats med? Vi börjar söka svaret på frågan i matsalen på Manar Alhouda skolan i Gottsunda. Där samlas mammorna innan sina vandringar. Det är en tillfällig lösning.

Artikelbild

| Gottsunda Mammorna Shadja Al Hajeh, Nora Al Hajeh, Abir El Hija, Sawsan Al Hajeh och Dalila Moghrabi syns i sina reflexvästar. När de visar sig dras ungdomarna dit och vill hänga med dem.

Klockan är sju och det finns kaffe i vita plastmuggar. En efter en troppar mammorna in. De har varma jackor, är i 30-45 årsåldern och många har småbarn hemma. De brukar vara ett tiotal varje kväll som vandrar efter jobbet. Det är inte deras barn som är ute på kvällarna.

– I går kväll blev jag jätteglad. Ungdomarna sökte upp oss och ville hänga, säger Nora Al Hajeh, en av mammorna.

– Vi tjänar inget på det här men den kärlek vi får är värd miljoner. Ungdomarna förstår att vårt engagemang är på allvar, vi är ju ute varje kväll. Vi ser hopp i dem och vet att det tar tid att bygga tillit, säger Dalila Moghrabi, som är samordnare för gruppen.

Mammorna närmar sig ungdomarna på ett sätt, som de kallar lågaffektivt, det innebär att de aldrig anklagar någon, de lyssnar istället för att fråga ut och beter sig så fördomsfritt som möjligt. De ser framåt och har gett sig sjutton på att sprida lösningar där hopplöshet finns.

Artikelbild

| Umgås. Kevin Amin, Naseim Alutol, Shadi Alhaiah, ordningsvakten Anass Al Hajeh, Shadja Al Hajeh och Sawsan Al Hajeh möts i Gottsunda centrum.

– Vi kan följa med dem till arbetsförmedlingen och hjälpa dem att söka utbildningar, säger Sahar Alhajeh.

– När ungdomarna börjar lita på oss och berätta viktiga saker är det en underbar känsla, säger Sawsan Al Hajeh.

Artikelbild

| Abir El Hija och Naseim Alutol är med i samma grupp på social medier.

Det är dags att gå nu. Klockan är runt halv åtta och mammorna tar på sig varsin reflexväst. På ryggarna står handskrivet: Gottsunda Mammorna. De brukar ge sig ut ihop, sedan i mindre grupper som går olika vändor: Gottsunda centrum, Bandstolsvägen och östra delen är några.

– Det är inte bara hej och tjena, vi vill finnas här på lång sikt. Ungdomarna vet att vi bryr oss även om det är kallt ute, säger Wafa El Hajeh.

Artikelbild

| De känns lätt igen.

Inne i Gottsunda centrum finns värme till klockan nio då allt stänger. Ungdomarna – bara killar, inga flickor syns till – flockas kring mammorna så fort de visar sig. Först är de bara några stycken som sitter vid ett bord, sen kommer fler och fler som om de dras till en magnet.

– Man lyssnar på mammorna. De är det bästa som har hänt för att få stopp på bråk. Mammorna har fått ihop olika grupperingar av folk. Nu pratar vi med varandra, allihopa, säger Shadi Alhaiah.

När jag frågar killarna vad de tycker om att mammorna rör sig ute på kvällarna, öser de beröm över dem. Mammor är heliga, är det flera som säger.

– Mammorna har man respekt för. Det känns som om de är våra mammor. De har öppnat stängda dörrar för oss alla, säger Ali Abujazar, som mest höll sig hemma förut.

– Vi skulle skämmas att göra något dumt inför dem, säger Naseim Alutol, och blir avbruten av högljudd sång från mittgången.

Plötsligt sjunger alla: mammor, killar och ordningsvakter. Det är Sawsan Al Hajehs födelsedag.

– Att se ungdomarna lyckliga är den bästa presenten jag kan få, säger hon.

Vi rör oss framåt i snigelfart. Överallt ska det pratas. Mammorna är som kändisar som alla vill umgås med och bli sedda av. Många skämtar.

– Vi älskar verkligen ungdomarna och får så mycket positiv respons från dem. Det är därför man vill fortsätta, säger Abir El Hija.

Hon känner många och vet vem som kan behöva en kram. En kille får lyster i blicken när hon förklarar att han visst kan bli snickare. En annan vänder bort blicken när hon frågar om han ska gå och röka.

Är ni aldrig rädda när ni vandrar?

Fyra par mammaögon tittar på mig som om jag vore ett ufo.

– Absolut inte! Det är vi som skrämmer, säger någon och alla skrattar.

– Varför skulle vi vara rädda? Här är jag född och uppvuxen. Men är jag i Uppsala centrum på kvällen, håller jag koll bakom ryggen hela tiden, säger Dalila Moghrabi.

När vi promenerar får hon ett samtal. Det visar sig att mammorna är ett litet steg närmare att få en lokal, där de vill ha öppet för folk i alla åldrar att mötas.

Vi avslutar på Bandstolsvägen. Klockan är halv tio. Vi tar en sväng förbi närbutiken som snart ska stänga för kvällen. Ingen hänger i trappuppgången där folk brukar samlas för att där är varmt.

I östra Gottsunda hjälper den andra gruppen mammor några ungdomar som mår dåligt att komma hem.