Trots att Facebook blivit en självklarhet i folks vardag växer motståndet mot den nya tidens sätt att mötas. Att mötas på Facebook kan nämligen få ödesdigra konsekvenser. I England kommer nu avslöjanden om att mångåriga relationer går i kras när det uppdagas att mannen eller kvinnan flirtat med sina Facebookvänner. Skilsmässoadvokater uppger för tidningen The Telegraph att Facebook är droppen som får bägaren att rinna över eller till och med orsaka krisen i äktenskapet.
Särskilda advokatfirmor som erbjuder sina kunder att skilja sig online hävdar till och med att Facebook varit ett tungt skäl i alla skilsmässor under förra året. Orsaken är att Facebook ger gyllene tillfällen att flirta med andra eller till och med inleda otrohetsaffärer. När partnern upptäckt det här, har äktenskapet havererat.
I England har också rörelsen Facebook Refusenicks växt fram som en protest mot att traditionella kommunikationsvägar försvunnit till förmån för korta statusrader. En annan invändning är att privatlivet läggs ut till allmän beskådan och att ett storföretag anser sig äga rättigheterna till personlig information. I Sverige växer också kritiken. Bloggaren Common Sense skriver till exempel: ”Plötsligt är det mer viktigt att bygga upp sin farm än att prata med en kompis. Man skickar ägg och gud vet vad till varandra, men glömmer att prata om kommande träff eller aktivitet”.
En av dem som hellre träffar sina kompisar på riktigt är 16-åriga Sarah Ericsson, som läser miljö-och samhällsbyggnadsprogrammet på Lundellska i Uppsala. Hon har aldrig gått med i Facebook och kommer aldrig att göra det, vad hon vet nu.
– Jag pallar bara inte. Det är mest för att jag tycker att det verkar så tråkigt och att det inte händer något särskilt. För hur kul är det att bara sitta och kolla uppdateringar?
Alla hennes kompisar har Facebook och många är på henne om att hon måste gå med.
– De säger att jag missar så mycket men det är ingen som tjatar och det är inte så att jag känner något grupptryck. Jag tycker att jag klarar mig bra ändå.
Sarah Ericsson är av den uppfattningen att Facebook förmedlar en falsk bild av människors sociala liv, att den som har 500 vänner på Facebook egentligen bara känner en bråkdel. Själv har hon ingen lust att cybersnacka med folk hon inte umgås med i vanliga fall.
– Det är roligare att träffas och göra något ihop med sina vänner. Jag brukar fika, gå på stan, eller baka hemma hos någon kompis.
Hon har också märkt att hon får mer gjort i skolan utan att vara inloggad. Facebook stjäl tid på lektionerna eftersom nästan alla elever passar på att kolla senaste nytt i sina mobiler eller på datorn. Hon har däremot inget som drar och kan koncentrera sig på arbetsuppgiften istället.
– Jag tror att det är som med mobiler. Innan de fanns saknade man dem inte. Facebook skapar ett behov av att alltid vara tillgänglig. Det är beroendeframkallande men något man kan leva utan.
Att alltid vara online. Det skapar stress, tycker Beti Jemal, 17 år. Hon går samhälls-programmet med inriktningen ekonomi på Celsiusskolan i Uppsala och hon kände till slut att Facebook åt upp all hennes vakna tid.
– När jag tänker tillbaka känns det som jag kastat bort en massa tid som jag kunde gjort något roligare av. Det blev en rutin att alltid gå in och kolla om det hänt något nytt.
Beti Jemal vände Facebook ryggen under ett par månaders tid. Men så en sen kväll för några dagar sedan, när hon inte hade något annat för sig, kom hon på att hon bara måste skicka ett filmklipp till sina kompisar.
– Jag hittade det på nätet och hade väl kunnat mejla. Men det var enklare att bara logga in sig på Facebook, säger hon.
Reaktionen hon fick var stående jubel och hejrop. Alla vänner blev överlyckliga att hon gått med igen.
– Men nu tänker jag bara gå in när folk skickar meddelanden om att jag ska kolla bilder och filmklipp och logga ut direkt. Innan Facebook fanns klarade jag mig bra. Det blir vad man själv gör det till.
Tvåbarnsfadern Jonas Korell har också reagerat mot Facebook-vågen. En dag bestämde han sig för att stänga ned sitt konto för gott.
– När jag var inne på Facebook undrade jag vad jag egentligen höll på med.
Han beskriver sig själv som en person som väljer sina bekantskaper och inte har något till övers för vänskap för sakens skull.
– Jag tröttnade på att man måste vara bästa vän med alla på Facebook och tog bort några stycken. Då blev det en massa snack om det.
I början använde Jonas Korell Facebook för att dela med sig av musiklänkar, men efter en tid satt han mest och tittade på folks statusuppdateringar. Då avslutade han kontot.
Har du fått några reaktioner?
– Nja, det är ungefär som att sluta röka. Folk säger ”Jaså, jag har också funderat på att göra det”.
Carina Johansson är kommunikatör på JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik i Uppsala. Hon tror att sociala medier kan leda till att vi umgås mindre i det verkliga livet. Just nu leder hon ett webbprojekt som kommer att hamna på Facebook. Men privat har hon valt att inte skaffa något konto.
– I mitt yrke är jag självklart intresserad av kommunikationskanaler. Men jag är också medveten om den informationströtthet som finns i samhället, säger hon.
Hon känner själv viss datortrötthet och tycker att hon redan är tillgänglig på många sätt.
– Man måste leva någon gång också. Jag har för lite tid med mina barn, 13 och 15 år, som det är.
Carina Johansson är inte emot tekniken i sig. Den kan användas till många positiva saker, menar hon och nämner den folkliga resning som pågår i arabvärlden. Hon tror också att hennes ålder, 53 år, påverkar inställningen till Facebook. Med ett högpresterande yrke, barn och begränsad fritid finns inte samma utrymme att ta till sig ny teknik för privat bruk, menar hon. Samtidigt beskriver hon sig själv som en ogenomtänkt ickeanvändare och även om hon socialt får vissa påtryckningar som ”vi ses på FB” har hon inte känt att det varit nödvändigt.
– Orkar vi ta in hur mycket som helst? Vi kan inte bara sitta och chatta eller twittra, vi måste driva världen framåt också.
Carina Johansson målar upp en dyster framtid. Ett samhälle där människor inte har tid att träffas men samtidigt har tid att sitta och knappa på sin dator. Till slut blir det inte ens nödvändigt att träffas.
Och kanske är det just detta ambivalenta förhållningssätt som kommer till utryck vid en sökning bland Facebooks många intressegrupper. Där finns runt 50 Våga vägra Facebook- och nästan lika många Hata Facebook-grupper. Medlemmarna har uppenbarligen redan har ett konto på sajten – även om en av grupperna försöker komma runt paradoxen genom att uppmana medlemmarna att anmäla sig via ombud.