När Sahra Dalal kom till Sverige och en förläggning i Lövstabruk var hon bara 14 år. Hon var då ett ensamkommande flyktingbarn. Kvar i Somalia fanns hennes mamma, pappa och fem syskon. Sina första fyra år i Sverige bodde hon på ett gruppboende i Valsätra, tillsammans med andra flickor och pojkar som också kommit hit utan sina föräldrar. Hon stortrivdes där.
– Alla vi som bodde där blev som en enda stor familj. Det var så mysigt där. Vi åt ofta tillsammans och hade en bra gemenskap. Jag var ju van att bo med många människor och hade det bra. Det värsta var när jag fyllde 18 år och skulle flytta därifrån. Det ville jag inte. Men det berättade jag inte för någon, säger Sahra och ler underfundigt.
Att hon inte saknade sin familj olidligt mycket berodde på att hon trodde att hon skulle få åka tillbaka till dem. Men så blev det inte.
I dag jobbar hon heltid som undersköterska inom Uppsala kommun och är gift och har fem barn. Hon har bott i Uppsala mer än 20 år och vet vilka svårigheter som kan drabba flyktingar. Hon vill använda sina erfarenheter och stötta personer som nyligen kommit hit.
Vi träffas hemma hos Sahra i radhuset i Gottsunda. Te i en kanna av glas står framdukat och vid bordet sitter Helena Cashin med dotter Sophie som är sex månader i knäet. Hon är också engagerad i Somaliska föreningen i Uppsala.
– Det är Sahra som är eldsjälen och drivkraften bakom. Hon kommer med idéerna. Jag hjälper bara till lite med det administrativa, säger Helena medan dottern Sophie tittar storögt på de tända ljusen på bordet.
Idén bakom Somaliska föreningen är enkel. De som bott i Sverige länge hjälper nyanlända familjer från Somalia.
– Då slipper de göra samma misstag som vi gjorde. Det är bra för integrationen. Genom erfarenhet har vi lärt oss hur svenska myndigheter fungerar, säger Sahra och tar skolan som ett exempel på något som fungerar annorlunda.
– I Sverige är det viktigt att man engagerar sig i barnens skola, att man går på utvecklingssamtal och andra träffar. Så fungerar inte skolan i Somalia. Där förväntas inte föräldrarna delta i skolans verksamhet, den sköter sig själv, säger Sahra Dalal.
Att föräldrar engagerar sig i vad deras barn gör ute på kvällarna är en annan sak som de kan diskutera på möten. I Somalia är det vanligt att alla som bor nära varandra hjälps åt att uppfostra ungdomarna. För nyanlända kan det komma som en överraskning att i Sverige bryr man sig inte om varandras barn på samma sätt.
– Det är viktigt att föräldrarna inser att de måste ha koll på vad deras barn gör, speciellt på kvällarna. Mycket kan gå snett om inte föräldrarna ser till sina barn, säger Sahra.
Nyligen arrangerade föreningen en kväll med en sjuksköterska som föreläste. Då kom gruppen in på ämnet om hur viktigt det är att kvinnor går på gynekologisk undersökning om livmoderhalscancer när de får en kallelse. Sahra Dalal vet att det är många som inte går på rutinundersökningar för att man inte har den vanan och dessutom kan kallelsen vara skriven på svenska till personer som ännu inte lärt sig språket. Då kan Somaliska föreningen hjälpa till och översätta och förklara poängen med rutinundersökningar.
Under våren planerar föreningen en tolv veckor lång kurs med olika föreläsar. Några som står på önskelistan är en somalisk barnpsykolog från London, polisen, föreningen Tjejer rätt i samhället (Tris), diskrimineringsombudsmannen (DO) och andra som kan informera om hur det svenska samhället fungerar.
Sahra Dalals filosofi är att familjer ska få rätt information redan från början när de kommer till Sverige. Det förenklar ingången i det svenska samhället. Ingen ska behöva sitta ensam med sina problem i en lägenhet utan kontakt med samhället utanför. Hon betonar också att det är viktigt att kvinnor får kunskap om sina rättigheter. Många gånger är det kvinnorna som får ta på sig ansvaret för familjerna när männen som tidigare haft sin givna plats som familjeförsörjare inte har ett jobb i det nya landet.
Problemet för föreningen just nu är att man saknar en lokal. Om det berättar Abdulkadir Siad Dalal som ringer på dörren under intervjun. Han är Sahras bror och ordförande i föreningen.
– Vi hade ett rum här i Gottsunda med tillgång till kök. Men från och med årsskiftet vill Uppsala Föreningsråd att vi ska betala hyra och ändå inte få använda köket. Man hänvisar oss till toaletten om vi vill ha ett glas vatten. Vi har inte råd, vi inte har föreningsbidrag. Vi brukar betala fika till våra sammankomster ur egen ficka, säger han som till vardags arbetar som tolk.
Att vara tolk har bara stärkt hans uppfattning att nyanlända behöver få veta mer hur det svenska samhället fungerar.
– När man jobbar som tolk ska egentligen glömma bort vad man har översatt. I mitt yrke får jag veta mycket om somaliers problem och de som berättar ser mig som en medmänniska. Medan min roll är att översätta i sådana lägen. De tycker det är jättekonstigt att jag inte kan hjälpa dem, säger han.
Genom föreningen kan han däremot hjälpa landsmän. Bland annat har föreningen stöttat en äldre somalisk man som blev av med sin bostad i Uppsala för att den skulle användas till annat och blev erbjuden ett boende för missbrukare i Örsundsbro. Mannen, som inte var missbrukare, visste inte att han hade rätt att få en likvärdig bostad men det stred föreningen för och det hela löste sig. Den gamla mannen fick bo kvar i Uppsala.
Abdulkadir har också ryckt ut till skolan och förklarar för ungdomar hur svenska samhället fungerar.
– En annan gång hjälpte vi en arbetslös man som blev erbjuden körkortsutbildning för buss i Västerås men inte hade råd att pendla. Nu har han tagit sitt körkort och fått fast anställning som busschaufför och trivs jättebra med sitt jobb. Förut cyklade han jämt, berättar Abdulkadir och skrattar när han erinrar sig historien och att det bara var en ansökan om reseersättning som krävdes för att allt skulle gå i lås.
Föreningen som är opolitisk och ideell anordnar också fester. Ett framtida mål är att kunna ordna sommarläger för familjer.
– Vi skulle vilja hyra några stugor på landet där barnen skulle kunna bada och samtidigt kunde vi ha föreläsningar för föräldrarna, säger Sahra Dalal.
Hon vet att många barn inte kommer ut från stan på hela sommaren och hon omsätter allt till konstruktiva idéer.