Han heter Deseme Hailemariam Àr 64 Är och har en bindvÀvstumör utanpÄ halsen stor som en honungsmelon. Han kan knappt prata pÄ grund av den. Efter att ha tittat i mannens svalg och kÀnt pÄ bölden bestÀmmer sig lÀkarna för att försöka reducera den för att ge patienten ett drÀgligare liv.
BindvÀvstumör Àr en elakartad tumör (i dagligt tal cancer) i kroppens stödjevÀvnad, det vill sÀga i skelett, brosk, bindvÀv, muskler med mera.
â Det hĂ€r Ă€r ett typexempel pĂ„ en tumör som skulle ha behandlats för lĂ€nge sedan, sĂ€ger Mats Engström, huvud-halskirurg frĂ„n Uppsala.
Sjukdomarna lÀkarteamet pÄtrÀffar hÀr i Etiopien skiljer sig inte mycket frÄn de sjukdomar vi har i Sverige. Skillnaden Àr att hÀr kommer patienterna inte in i tid vilket resulterar i att tumörer hinner vÀxa sig enorma.
Patienterna avverkas pÄ löpande band. LÀkarna tar sig ÀndÄ tid att noga undersöka varje patient, kolla röntgenbilder och diskutera vad de just sett tillsammans med de lokala kirurger som ocksÄ Àr hÀr. Det Àr de som valt ut patienterna som kommit och som kanske, med lite tur, blir utvalda till operation.
â Det Ă€r lĂ€tt att ryckas med och vilja operera alla, sĂ€ger Tomas Ekberg, huvud-halskirurg pĂ„ Akademiska. Men vi har bestĂ€mt att vi i första hand inte ska operera om vĂ„ra etiopiska lĂ€karkollegor inte kan lĂ€ra sig av det, om de inte sedan kan utföra operation utan oss. Och det kĂ€nns sĂ„ dĂ€r, alltsĂ„.
Solen skiner in genom de nya fönsterna i det nya sjukhuset som stod klart för bara nÄgra mÄnader sedan och mer och mer folk samlas i undersökningsrummet. Förutom de svenska och etiopiska kirurgerna stÄr och sitter dÀr ocksÄ familj till patienterna och flera chefslÀkare frÄn andra sjukhus Àr nÀrvarande för att kolla hur svenskarna jobbar. De lokala ST-lÀkarna stÄr bakom ryggen pÄ kirurgerna och lyssnar och lÀr.
Ginbaru, 14 Är, sitter nervöst och vÀntar pÄ sin tur. Hans Àldre bror stÄr en bit lÀngre bort i rummet och hÄller i plastpÄsen med röntgenbilderna. Hans kind Àr alldeles svullen pÄ grund av en tumör. Han bor pÄ landet men Àr hÀr i huvudstaden för att fÄ hjÀlp. Han förklarar att han dÀrför inte kan gÄ i skolan.
â Jag gör ingenting nu. Jag Ă€r ledsen för alla mina kompisar finns pĂ„ landet, dĂ€r jag bor, jag har inga kompisar hĂ€r i stan. Ett litet leende kommer Ă€ndĂ„ nĂ€r han berĂ€ttar vad han vill bli.
â Jag ska bli lĂ€kare, som dom, sĂ€ger han och visar med huvudet mot lĂ€karna i rummet. Jag Ă€r inte sĂ„ duktig i skolan, bara lagom, men jag tĂ€nker förbĂ€ttra mig nĂ€r jag fĂ„r börja igen.
Klockan har hunnit bli tolv och kaffe och thé serveras. Behövlig paus för de som hÄllit pÄ i ett strÀck sen i morse. Teet Àr mycket sött och smakar av kanel och kardemumma.
Efter fikapausen trÀffar vi Dr. Abebe Melaku, klinikchef pÄ öron-nÀsa-hals avdelningen. Han ger en förklaring till varför patienterna inte kommer in i tid med sina sjukdomar.
â De Ă€r fattiga, de har inte rĂ„d med transport till staden, övernattning, osv. Inte sĂ€llan tvingas de sĂ€lja boskap om de har nĂ„gra för att betala operationer och dĂ„ kan de ta beslutet att hellre avstĂ„ en kostsam behandling.
Det Àr inte heller alltid lÀtt att förklara för patienten vad de lider av. MÄnga Àr analfabeter. Och att som i Sverige förklara klart och tydligt vad patienten lider av Àr inte en sjÀlvklarhet i Etiopien.
â MĂ„nga skulle inte klara av att ta sanningen. VĂ„ra lĂ€kare försöker pĂ„ olika sĂ€tt att sĂ„ varsamt som möjligt nĂ€rma sig sanningen. Vi sĂ€ger att vi gör sĂ„ gott vi kan, resten Ă€r upp till Gud, förklarar han.
Han sticker in under stol med att det svenska sjukvÄrdsteamet behövs hÀr.
â Vi Ă€r i stort behov av kompetensöverföring, âlearn by doingâ, frĂ„n lĂ€kare till lĂ€kare. Och sjukhusutrustning Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n komplett, sĂ€ger han.
Patient nummer 17 Àr omringad av sjukvÄrdspersonal. Han har en bentumör som Àr stor som en apelsin pÄ höger sida av huvudet, vid tinningen. Kirurgerna överlÀgger.
â Han Ă€r inoperabel, sĂ€ger Mats Engström. Tomas Ekberg förklarar att tumören har trĂ€ngt igenom skallbenet och för att komma Ă„t den skulle man behöva borra upp ett hĂ„l stor som en boll i skallen.
â Det kan vi inte göra ens i Sverige, menar Mats Engström.
Dag 2: Morgonen Àr kall, det Àr endast 7 plusgrader pÄ sjukhusgÄrden utanför Yekatit 12. Men förvÀntan Àr hög, idag ska en dissektionskurs hÄllas för 10-talet ST-lÀkare. Man har planerat detta i mÄnader och 2 lik har utlovats. Plötsligt fÄr gruppen veta att det inte finns nÄgra lik. Zewdu Meleaku, initiativtagare till projektet ENT+, Àr förtvivlad. Hur Àr det möjligt vill han veta, hur kan tvÄ lik försvinna? Han fÄr höra av klinikchef Melaku att familjen till det första utlovade liket Ängrat sig, de vill inte lÀngre att liket anvÀnds i undervisningssyfte. LÀkarna tar det med ro:
â Det hĂ€r Ă€r inget specifikt för Etiopien, det Ă€r alltid svĂ„rt att fĂ„ tag pĂ„ lik i undervisningssyfte, oavsett var du arbetar, sĂ€ger Tomas Ekberg.
UngefÀr tvÄ timmar senare pÄ det andra universitetssjukhuset, Black Lion, har man ÀndÄ lyckats hitta ett lik och man sÀtter igÄng med förberedelser inför undervisningen i kirurgisk teknik. Det Àr sÄ det ofta fungerar hÀr, det planerade misslyckas, man fÄr tÀnka om och försöka hitta andra lösningar och oftast gÄr det med.
Tillbaka pÄ Yekatit 12 har de svenska sjuksköterskorna förelÀsningsdag med sina etiopiska kollegor. De börjar med öron-nÀsa-halsanatomi och termer pÄ latin för att se hur mycket de kan. Eva Nordblom, avdelningssjuksköterska pÄ öron-nÀsa-hals pÄ Akademiska stÀller frÄgor:
â Vad anvĂ€nder ni vid nĂ€sblödning?
KnĂ€pptyst i salen. Ăr de blyga, ointresserade eller förstĂ„r de inte vad Eva sĂ€ger? Det gĂ„r lĂ€ttare nĂ€r Helen Woubshet, Ă€ven hon sjuksköterska frĂ„n Uppsala, översĂ€tter till amarinja.
NÀsta steg Àr att lÀra sig att sÀtta tracheostomi pÄ ett dockhuvud.
Tracheostomi, sÄ kallat strupsnitt, Àr ett operativt ingrepp som innebÀr att man gör en öppning pÄ halsens framsida för att skapa fri luftvÀg. Eva Nordblom förklarar hur lÄngt in man bör gÄ med sugkatetern och att den ska snurras pÄ nÀr man suger ut slem.
Berhan Eitay har jobbat 10 Är pÄ det hÀr sjukhuset som sjuksköterska. Det har blivit hennes tur att testa sina tracheostomikunskaper. Hon Àr glad att fÄ gÄ den hÀr kursen.
â Den ger mig en klarare bild av hur jag pĂ„ ett effektivare sĂ€tt kan utföra mitt jobb. Jag kĂ€nner mig sĂ€krare i min roll som sjuksyster och vet att jag inte behöver ropa pĂ„ lĂ€kare för saker jag faktiskt kan göra sjĂ€lv.
Dag 3: Klockan 7.40, Yekatit 12.
Det Àr operationsdag för lÀkarna och först ut Àr mannen med tumören stor som en honungsmelon. Han ligger i sin sjukhussÀng och vÀntar, hans fru sitter intill.
â Om Gud vill sĂ„ lyckas operationen, vill han inte sĂ„..., sĂ€ger Deseme Hailemariam stilla.
Klockan 11.11 Àr patienten redo pÄ operationsbordet. Kirurgerna Assafa Tesfaye och Mats Engström har tagit beslutet att inte söva honom, eftersom hans tumör Àr sÄ stor att den trÀngt ihop andningsvÀgarna och det dÀrför Àr extra riskabelt med anestesi. Han lokalbedövas och en tracheostomi sÀtts.
Klockan 18.00 Àr operationen klar.
â Det ser bra ut. Patienten har nedsatt rörlighet i mungipan, men vi hoppas den kommer tillbaka. Vi lyckades avlĂ€gsna hans tumör pĂ„ ungefĂ€r 3 kg, sĂ€ger Mats Engström.
Det sista vi ser av arbetet som det svenska sjukvÄrdsteamet Ästadkommit, tillsammans med sina etiopiska kollegor, Àr Deseme Hailemariams ansikte, nyopererad och utan sin tumör. Han Àr fortfarande svag efter operationen, men han mÄr bra. Hans fru sÀger:
â Jag Ă€r sĂ„ glad att Gud sĂ€nde de svenska lĂ€karna till oss.