Sitt inte och dröm! Det fick många människor höra som barn. Förr var dagdrömmande förknippat med onyttigt tidsslöseri. Människor som dagdrömde ansågs veka och utan handlingskraft. Ja, dagdrömmandet kunde rentav vara farligt, den som vistades för mycket i fantasins värld kunde tappa greppet om verkligheten. Numera har dagdrömmen högre status. Att drömma om miljonvinsten eller förflytta sig till en varm strand är en tankeflykt som ingen behöver skämmas för. Dagdrömmen anses ofta ha en kreativ dimension, det är först när vi föreställer oss att livet kan se annorlunda ut som vi också får impulsen att förändra det.
Men när dagdrömmer en vuxen, strängt upptagen nutidsmänniska? Hur stor del av dagen tillbringar vi i fantasins luftslott? Det vet Orvar Löfgren, professor i etnologi vid Lunds universitet, som studerat den osynliga del av våra liv som pågår när vi väntar, eller sysslar med något som tillåter tankarna att fara i väg på egen hand.
– Alla människor dagdrömmer. Våra hjärnor har ett enormt behov av att ge sig av på utflykt, om vi inte dagdrömde skulle vi förmodligen bli tokiga, säger han.
I boken "När ingenting särskilt händer" går han och kollegan Billy Ehn igenom en mängd forskning om dagdrömmar. Den visar att vi ägnar mellan 20 och 50 procent av vår vakna tid åt dagdrömmeri och att det blommar upp så fort vår hjärna inte är fullt sysselsatt med något annat.
– Bilen är en maskin för dagdrömmar, framför allt om man kör ensam, säger Orvar Löfgren.
Duschen är en annan bra plats. Många vittnar om att värmen och det strilande vattnet har en alldeles speciell förmåga att få tankarna att segla i väg. Kön i mataffären är full av drömmande människor. Den som inte låter hjärnan fyllas av irritation över väntetiden kan i stället segla bort i fantasin. Att diska, dammsuga och sitta av tråkiga sammanträden är också bra för dagdrömmandet. Och vem har inte dagdrömt vid ett tågfönster? Dagdrömmar har i vår tid så många positiva förtecken att SJ använt det i sin marknadsföring. 1999 lanserade de en reklamkampanj med bilder på resenärer som satt och drömde vid ett tågfönster, tillsammans med texten "Malmö till Nässjö via Tahiti". Vid bilden fanns också en prosadikt som hyllade tågfärdens drömmerier.
Men dagdrömmar är långt i från alltid positiva. Orostankar och malande föreställningar om att allt kommer att gå åt fanders är också en slags dagdrömmar. För människor med depression eller tvångstankar kan mörka dagdrömmar vara en del av deras problem, en källa till olycka snarare än lycka. En amerikansk studie, som publicerades 2010 i den vetenskapliga tidskriften Science, visade att människor ofta är olyckliga när de dagdrömmer. 5 000 människor över hela världen deltog och fick vid slumpmässigt utvalda tidpunkter svara på vad de gjorde, vad de tänkte på och hur de kände sig.
Forskarna kom fram till att vi ägnar 46,9 procent av vår vakna tid åt att drömma. Vi tänker på händelser i det förflutna, vi drömmer om vad som kan hända i framtiden, och om sådant som aldrig kommer att inträffa. Det enda tillfället när vi inte dagdrömmer är när vi har sex. Men varför många kände sig olyckliga när de dagdrömde kunde forskarna inte svara på. Dagdrömmandet bygger på en unik, mänsklig egenskap: Att kunna föreställa sig framtiden. Och kanske finns svaret där, eftersom vi då också har obegränsade möjligheter att fantisera om allt elände som kan drabba oss.
Du som läser det här, vad dagdrömmer du om? Stanna upp ett tag och fundera. Om du påstår att du aldrig dagdrömmer har du fel. Alla människor dagdrömmer, barn, tonåringar, medelålders och äldre. Men kanske lägger du inte märke till det, många dagdrömmar är korta ögonblicksbilder som vi sällan stannar upp och reflekterar över. Kanske vill du inte kännas vid dina dagdrömmar. Du vill inte berätta för andra att du är 48 år och fantiserar om att vara hockeyproffs eller att du får Nobelpriset i litteratur. I så fall är du i gott sällskap.
– Många människor vill inte berätta vad de dagdrömmer om, det tycker att deras drömmar verkar fåniga, säger Orvar Löfgren.
Sexuella fantasier är en typ av dagdrömmar som de flesta håller för sig själva. Andra dagdrömmer om att ta till våld och brutalt hämnas en oförrätt, något de aldrig skulle göra i verkligheten. När Orvar Löfgren frågade en grupp lärarstudenter om deras dagdrömmar var det många som inte ville svara. Dagdrömmarna var oavsett innehåll en del av den privata sfären som de ville behålla för sig själva. Om jag berättar om mina fantasier så är de inte längre mina, svarade en man.
Det har inte hindrat författare från att berätta om sina dagdrömmar. Så här skrev Olof Lagercrantz i "Min första krets":
"Jag sökte räddning i dagdrömmar. Jag dagdrömde praktiskt taget var stund. // Alla drömmar var lika: jag var en hjälte vars segrar slår världen med häpnad. Jag triumferade som idrottsman, som fältherre, som industribaron, som författare och som Jesus. Då jag blev lite äldre dominerade övermänniskodrömmen. En mutation skedde i min hjärna och mitt hjärta fick fördubblad pumpkraft. Resultatet blev att jag förmådde lösa alla problem mänskligheten brottas med."
När Orvar Löfgren studerar dagdrömmar är det utifrån etnologens perspektiv, inte psykologens. Han intresserar sig för vad dagdrömmarna säger om vår tid och vår kultur. I sin bok berättar han om en studie gjord på indiska medelklassmän som visade att alla hade mycket likartade framgångsdrömmar. De dagdrömde om en framtid baserad på indiskt liv men med starka inslag av västerländsk framgång. Drömmarna berättar något om de kollektiva förhoppningar som präglar det indiska samhället, menar Orvar Löfgren. Men han vill också få oss att förstå vad som pågår medan vi köar eller väntar på grönt ljus.
– I rutinen, i det monotona, sker någonting som är mycket viktigt för oss, säger han.
UNT FRÅGAR:
Brukar du dagdrömma?
Helena Laukkanen, konstnär i Uppsala
– Ja, det gör jag, för det är där man kan hitta inspiration. Det är egentligen en paradox, för jag är samtidigt väldigt resultatinriktad. Jag behöver det för att må bra, det är vilsamt och jag blir lyckligare av att dagdrömma. Det behövs inte så långa stunder, man kan passa på när man väntar på bussen. Som konstnär planerar jag in tid för dagdrömmeri under mina mest intensiva arbetsperioder. Det borde fler göra. Ur detta skapas ny energi och kreativitet. Men det är klart, det kanske man inte kan göra i vården. Om de som jobbar där säger till sin arbetsgivare: ”nu behöver jag dagdrömma för att tanka energi”, skulle det ses som jättekonstigt. Dagdrömmar har låg status i dag, den ständiga uppkopplingen gör att vi prioriterar bort det. Jag kan längta tillbaka till när jag var barn. Då kunde man sitta i en soffa, pilla på kudden och efter ett tag komma på en massa fantasilekar.
Paul Kessel, skådespelare och teaterchef för Reginateatern i Uppsala
– Jag drömmer mig tillbaka till Hampstead på 60-talet, som då var världens centrum och till tiden då jag var ung. Om jag är stressad eller trött plockar jag fram bilder från ställen där jag trivs, då känner jag mig genast mycket lugnare. Mina dagdrömmar handlar också om resor jag varit på. En sådan dagdröm är en resa till Wales. Jag tänker på grönskan och de underbara kullarna. En konsert med klassisk musik är den perfekta arenan för att dagdrömma, man halvsover och det är ett slags välbefinnande. Och så dagdrömmer jag om att vinna i tennis eller gör återblickar till när jag spelat golf. Jag går igenom en golfrunda och tänker på vartenda slag. Min kusin, som är psykoterapeut, gav mig tipset att man ska ha tre, fyra bilder i huvudet som man kan ta fram när man är stressad, bilder som får en att må bra, och jag har följt hennes råd.
Leif Ericksson, advokat i Uppsala
– Jag kan försvinna in i drömmar om vackra golfbanor jag spelat på, en ligger i Portugal och den är fantastisk. Det känns fånigt för mig som advokat att säga det, för min yrkeskår är ju känd för att spela golf och det finns en massa fördomar om det. Men golfbanedrömmarna är ett sätt för mig att varva ned. Jag tänker på dem när jag ska somna, jag förställer mig vackert väder och en perfekt gräsmatta. Sen håller jag på med musik, jag lyssnar och spelar, då kan jag försjunka in i dagdrömmar, framför allt när det är musik som är förknippat med minnen och situationer. Tyvärr har jag för lite fritid, jag har egentligen ingen tid för dagdrömmar, det är tillräckligt svårt att få tid för nattdrömmar. Men när jag kliver på min mc och kör i väg, då rensar jag skallen. Jag kan inte vara någon annanstans än i nuet och kanske ger det plats åt fler dagdrömmar.
Anja Kontor, journalist och programledare i Uppsala
– Min dagdröm handlar om att få vara en eremit och leva i skogen, så känner jag mitt uppe i en stressig jobbperiod. Sen tänker jag mycket i bilder och kan fantisera om människor jag ser på gatan, jag bygger upp en historia om dem, skulle säkert kunna skriva en hel bok om det. När jag tågpendlar finns vissa hus som jag spanar in varje gång. De triggar igång en massa berättelser, jag hittar på vad människorna som bor där heter, vad de gör och hur de tillbringar sina liv. Och så dagdrömmer jag om Öland, det är min plats på jorden. Ja, jag är nog en typisk dagdrömmare, och kanske också en sån som tar hjälp av drömmarna, jag hittar på en massa saker utifrån en tanke eller en bild. Jag kan också tänka mycket på människor jag intervjuat, de dröjer sig kvar hos mig. Deras historia lever vidare och utvecklas i mina dagdrömmar.