Uppsalaadvokaten Eva Kornhall är inbjuden av Barnombudsmannen för att tala utifrån de rättsfall hon stött på under sin yrkesbana som familjerättsadvokat. Hon har startat den ideella föreningen Barns fordringar, ett forum för alla som vill arbeta för att stärka barns rättssäkerhet, eftersom hon anser att barns ställning i vårdnadstvister försämrats.
I de allra flesta fall av komplicerade vårdnadstvister finns våld och sexuella övergrepp med i bilden, anser Eva Kornhall. Oftast är det pappan som är misstänkt eller som blivit dömd för övergreppen.
– Jag har sett skrämmande exempel på att en pappa tas i försvar och där det hävdas att han har rätt till sina barn även i de fall där barnen har anledning att vara rädda för sin far. Mamman anklagas för att vara hysterisk och för att hon hjärntvättat sitt barn att ta avstånd från pappan, säger Eva Kornhall.
Eva Kornhalls erfarenhet är att mamman sällan använder barnen som ett taktiskt vapen i vårdnadstvisten. Istället oroas hon över att myndigheterna använder tvivelaktiga metoder när de utreder familjeförhållanden.
De teorier hon syftar på går under begreppet PAS, Parental Alienation Syndrom, och kan översättas med föräldrapåverkan. Det är en påstådd psykisk störning hos mamman som anses kunna ge barn allvarliga och svårläkta men för livet. Enligt PAS-förespråkarna lyckas mamman omvända barnen till att hata sin pappa.
– Socialtjänsten har gått på det här resonemanget och har börjat acceptera att en pappa, trots att han är dömd för våldsbrott mot mamman eller barnen, ändå kan få vårdnaden för att han har rätt att ha kontakt med sina barn, säger Eva Kornhall.
Mammorna i de här fallen har en svår situation. De kan anklagas för att ha kommit med falska påståenden om pappan för att få ensamrätt till barnen. Inte minst för att anklagelserna kan slå tillbaka mot henne då hon riskerar att bli anklagad för umgängessabotage.
I vårdnadstvister bör man fokusera mer på barnens rättssäkerhet, menar Maria Oldberg, vikarierande Barnombudsman.
– Om man använder sig av PAS desarmerar man barns rätt att uttala sig och bli lyssnade på som det står i artikel 12 i Barnkonventionen. Denna artikel finns nu även inskriven i socialtjänstlagen så det är inte enbart en fråga om barnrätt, det är även en fråga om barns rättsäkerhet, säger Maria Oldberg.
Men i vårdnadsmål nöjer man sig vanligtvis med att barnets berättelse presenteras för domstolen i form av en skriftlig sammanfattning. Det räcker inte för att kunna göra en tillräckligt god riskbedömning, enligt juristen Anna Kaldal, doktor i processrätt, Stockholms universitet.
Hon kommer till Uppsala för att prata om att det är lägre beviskrav i ett vårdnadsmål än i brottmål. I praktiken kan det innebära att en pappa som är misstänkt för misshandel av sina barn får vårdanden, trots att han dömts för brottet i tingsrätten. Men det kan också bli tvärtom. En pappa som i ett brottmål frias från misstankarna om misshandel kan förlora vårdnaden.
– Det finns stora brister i vårdnadsutredningar, oftast är det bara föräldrarna som får komma till tals. Ibland kan det vara motiverat att utsätta barnet för en betungande rättsprocess om det skyddar barnet från framtida övergrepp, säger Anna Kaldal.
Istället för att strida i rätten, borde föräldrarna få professionell hjälp att komma vidare ur konflikten och lägga fokus på barnen, menar psykologen Anna Norlén, enhetschef på BUP Grinden i Stockholm, som är en specialistmottagning för barn som utsatts för våld och övergrepp.
På BO-dagen ska hon berätta om barns reaktioner av att växa upp med föräldrar i konflikt. Barnen som kommer till hennes mottagning har även utsatts för våld eller sexuella övergrepp, oftast av en pappa eller styvpappa eller så finns det en misstanke om att det förekommit övergrepp inom familjen. Barnen är traumatiserade, många lider av posttraumatiskt stressyndrom. Det är ett allvarligt tillstånd som rymmer ångest, aggressivitet, inlärningssvårigheter, sömnstörningar och depression,
– De här barnen har ofta för lite stöd från familjen. Föräldrarna är fullt upptagna med att strida, de har svårt att samtidigt se och bekräfta barnens behov, säger Anna Norlén.
Anna Norlén tycker att det är viktigt att lyssna på hur barn vill ha det och var de vill bo men då måste vuxna vara noga med att det inte blir ett för tungt ansvar för barnet.
– Vi vuxna missar ofta att prata direkt med barn själva om vad de vill, tänker och känner, särskilt när det gäller de små barnen. Det är inte helt lätt men vet man hur man ska göra kan man komma långt med ett par samtal, säger Anna Norlén.
Hennes intryck är att PAS är en diagnos som inte tillämpas i Sverige av rättsväsende, socialtjänst och BUP. Däremot märker hon ofta att själva resonemanget kommer upp i vårdnadstvister.
– Denna diskussion kommer intressant nog enbart upp när det finns uppgifter om eller oro för utsatthet för våld eller övergrepp, säger Anna Norlén.
Hon menar att det ingår i sunt och nära känslomässigt föräldraskap att påverka sitt barn och att det är nästintill omöjligt att inte visa för barnet att man arg, besviken eller ledsen på den andra föräldern om man är inbegripen i en lång och svår vårdnadstvist.
– Men min erfarenhet är att det är ovanligt att en förälder lyckas ”hjärntvätta” barnen på det viset som PAS-förespråkarna förespeglar. Barn lever inte så isolerat utan tar ju också intryck av vad kompisar, släktingar och lärare tycker och tänker om den andra föräldern och om föräldrar i stort.
Däremot har hon träffat ett fåtal barn som levt länge i svår vårdnadstvist och som hanterat en olöslig lojalitetssituation genom att bestämma sig för att inte ha kontakt med den ena föräldern. Hennes tolkning av det är att barnen har lidit mindre av att välja bort en förälder än att leva mitt i striden mellan dem. Dessa barn har tagit ställning både mot mammor och pappor. I en del av fallen har barnen berättat att de är rädda för föräldern som de tagit avstånd från, ibland har det inte funnits såna uppgifter.
Myndigheterna har då velat tvinga barnet att träffa föräldern mot sin vilja, i syfte att bryta en tänkt manipulation och använder sig av polishämtning eller gemensam placering på institution för att tvinga samman barn och förälder.
– I inget fall som jag sett har det lyckats. Det har bara lett till att barnen låst sig och vägrat ännu mer. Mitt förslag på lösning brukar vara att säga till barnet att ”vi märker att du inte vill, vi kommer inte att tvinga dig” samtidigt som den bortvalda föräldern uppmuntras att till exempel skriva till eller på något sätt visa för barnet att man finns och vill träffa barnet när den vill.
Oftast börjar barnet ganska snart visa nyfikenhet på kontakt, som att försiktigt börja fråga om föräldern, skicka ett brev eller uttrycka en vilja av att få ett. Men detta förhållningssätt kräver flexibilitet och mycket tålamod av de vuxna, poängterar Anna Norlén.
Anna Norlén önskar att föräldrarna fick hjälp att förstå hur allvarligt de skadar sina barn när de strider om umgänget. En vårdnadstvist resulterar oftast i att barnen tar på sig ett för tungt ansvar för lösningen och hur alla inblandade mår. Och även barn som inte utsatts för våld och övergrepp, lider svårt av att ha föräldrar i konflikt.