Om det är sant som partiets skolpolitiske talesman Tomas Tobé hävdar att 31 procent av svenska pojkar spelar datorspel mer än tre timmar om dagen, så är det något som bara föräldrarna kan göra något åt. Men Tobé har rätt i att det är ett allvarligt problem om många pojkar i skolåldern använder sin fritid på detta sätt – inte för att det handlar om datorspel utan för att de behöver göra annat också.
Vuxenvärlden har alltid förfasat sig över ungdomars sätt att tillbringa sin fritid. Förr gick de för mycket på bio. Sedan såg de för mycket på tv. Nu är det datorspelen. Men det ändrar inget i sak. Det finns dåliga datorspel, men också sådana som är utvecklande och stimulerande. Men även om man spelar de bästa spelen så är det ändå inte bra att slarva ifrån sig läxorna och vända upp och ned på dygnet med andra aktiviteter för att sedan inte orka följa med i skolan nästa dag.
Vad Tomas Tobé egentligen ville få sagt var nog att läxor är viktiga och att skolan och föräldrarna gemensamt måste hävda vikten av studiedisciplin. Och i det har han naturligtvis rätt. Dåliga resultat i den svenska skolan kan bero på mycket, men det är ingen orimlig tanke att en del av de svaga resultaten har att göra med att en attityd fått fäste som säger att skolarbete inte är särskilt viktigt.
De som drabbas av sådana attityder är i första hand pojkarna. Regeringens utredare Svend Dahl pekade i en rapport till jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) nyligen på hur könsnormer begränsar också mäns frihet. I den bilden ingår att det finns – och länge har funnits – en ”antipluggkultur” hos pojkar i skolåldern. De sjunkande skolresultaten beror till stor del på att pojkarna släpar efter, medan flickorna ofta på ett självklart sätt är bäst i klassen.
Vad sådana normer beror på och i vilken utsträckning de hänger samman med att pojkar i genomsnitt mognar långsammare kan man diskutera länge. Men problemet måste erkännas. När skoldebattens fokus nu äntligen ligger på förutsättningarna för kunskapsinhämtning så borde det vara naturligt att också angripa de normer och föreställningar som gör att skolan för alldeles för många tycks komma sist bland alla tänkbara prioriteringar.
Men ska man alls ha läxor i skolan? Läxor av det slag som kallas ”forskningsuppgifter” och som består i att eleverna ska fördjupa sig i svåra sammanhang utan något stöd från skolan förstärker bara klyftorna. Läxor som innebär att man repeterar och utvecklar något som läraren gått igenom på lektionerna kan däremot vara bra. I moderatutspelet föreslogs också mera läxhjälp i form av it-stöd.
Det kan säkert vara bra. Men om skolan ska vara till för alla så måste detsamma gälla läxhjälpen. Därför borde regeringen avskaffa systemet med RUT-avdrag för läxhjälp.