Det har gått tio år sedan Isabella Lövin gav ut boken Tyst hav (Ordfront, 2007) om utfiskningen av världshaven. Den före detta journalisten Lövin fortsatte som EU-parlamentariker (2009-2014) sitt arbete för ett mer hållbart fiske inom och utanför EU, och var tongivande i EU-beslutet om en ny fiskepolitik 2013. Som statsråd (MP) de senaste tre åren har hon av naturliga skäl fått koncentrera sig på annat.
Fiskeripolitiken och fiskenäringen är ett av de tydligaste exemplen på den mänskliga förmågan att kringgå det faktum att jorden har begränsade resurser. När fiskbestånden blev för låga runt Europa och Nordamerika började fartygen fiska längs bergsryggarna i Atlanten och Indiska oceanen. När denna metod blev politiskt känslig (EU-beslutet 2013) återgick man till ”sina vatten” men satsade i högre grad på odlad fisk.
Men fiskodlingarna är långt ifrån oproblematiska. Tillsatser gör den odlade laxen mer rosa än den vilda som äter kräftdjur, men framför allt går det åt ännu mer vild fisk för att producera mat till den odlade. Fiskföretagen har ökat andelen vegetabiliskt foder. Men baksidan av detta är också välkänd, exempelvis att regnskog får ge plats åt sojaodlingar i Sydamerika.
”Havet tillhör oss alla”, skriver tre forskare i SvD (27/11) och beskriver situationen i Östersjön. Allt är inte nattsvart för innanhavet då utsläppen och övergödningen minskar och viktiga arter som säl och havsörn återhämtat sig. Men torsken håller på att försvinna. Det kan bero på utfiskning men också på andra faktorer. Att vi inte riktigt vet är ett problem i sig, menar forskarna.
Vi vet för lite om haven. Och när vi inte med säkerhet vet orsaken till förändringar hamnar besluten i händerna på intresseorganisationerna, med resultatet att vi fortsätter som förut. ”De politiska församlingarna ska ha sista ordet”, skriver forskarna, om haven ska bevaras för framtida generationer. För Östersjöns del kan det logiska beslutet vara att förbjuda allt torskfiske då vi i dag betalar (genom bränslesubventioner) för att förstöra miljön.
Jakten på den livsviktiga fettsyran Omega 3 till åtta eller nio miljarder människor går vidare. Men fisken kommer inte att räcka till. På bara 40 år har hälften (!) av all fisk försvunnit, på grund av ny teknik som den automatiserade bottentrålningen. Människan har bara två alternativ. Antingen satsar vi på ett hållbart fiske och kompletterar med odlade produkter. Eller så fortsätter vi som nu och äter enbart odlat i framtiden.
Entreprenören Fredrika Gullfot, vd för Simris Alg AB, berättade på Anders Wall-föreläsningen i Uppsala i förra veckan om fördelarna med odlade alger. Och det går väl an som komplement. Men det vore förfärligt om det vore det enda alternativet att tillgå för en nyttig måltid från havet. Slutsatsen är att fisket i världen måste bli hållbart.