Vilken partihöger sen! Den som är intresserad av vad Johanssons ”Värnamoliberalism” innebär bör ta en titt på hennes hemsida, som för ideologisk vägledning rekommenderar sammanlagt tre böcker — alla utgivna på Timbro förlag. En är oförarglig (Johan Norbergs globaliseringsoptimistiska Till världskapitalismens försvar) men de andra två uppseendeväckande, åtminstone som riktmärken för någon som ska representera Centerpartiet.
Nästa lästips är Robert Nozicks Anarki, stat och utopi, en nyliberal utredning av vad staten kan tillåtas göra i ett samhälle som postulerar att äganderätten är fullkomligt okränkbar. Svaret: inte mycket.
Sist men inte minst (1220 sidor) finns där Ayn Rands Och världen skälvde. Rand, amerikanskrysk författarinna med en del verkligt fruktansvärda litterära olyckor på sitt samvete, är politikens svar på L. Ron Hubbard: hälften science fiction-skribent och hälften kultledare, med störst talang för det senare. (Det är inte alla som klarar att grunda en sekt på slagord om självständighet och individualism.)
Och världen skälvde beskrivs av Johansson som ”en filosofisk, skönlitterär bok”, vilket dock förefaller lika orättvist mot bägge adjektiven. Det är en pubertal övermänniskoskröna om heroiska storföretagare med stålblick och grop i hakan, som i protest mot den parasiterande allmänheten bryter sig ur välfärdsstaten och flyr till en hemlig dal för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaghet. Till detta tingens brödraskap hör bland annat en filosofiskt lagd norsk sjörövare som, likt en något torftigare kapten Nemo, har tagit till de sju haven för att undfly skattetrycket i sitt hemland — tyvärr inte avsedd som comic relief utan som hjältegestalt.
Politiker får förstås ha dålig smak för böcker, annars vore Sverige inte Sverige, men det är värre om de har smak för dålig politik. Johansson nöjer sig inte med att hylla Och världen skälvde som litterärt verk, utan vill också utnämna Ayn Rand till ”en av 1900-talets största tänkare”.
Nå, hur grymt det än kan låta så är jag faktiskt av den uppfattningen att man bör ta politiker på orden. Och om Ayn Rand— en extremistisk kuf i den amerikanska libertarianismens utmarker — verkligen är Annie Johanssons ideologiska ledstjärna så hoppas jag, för Centerns egen skull, att partikamraterna har förnuft och självkärlek nog att hålla henne och hennes Värnamoliberalism på tryggt avstånd från partiledarposten.