Ledare: Varför så olika betyg?

Flickornas betyg drar ifrån, medan pojkarna halkar efter. Fler flickor och färre pojkar är i år behöriga att söka gymnasiet. Så sammanfattar Skolverket sin genomgång av det förra läsårets slutbetyg från högstadiet.

Årets trend ser lyckligtvis annorlunda ut i Uppsala, men det generella är tyvärr ingen nyhet. Pojkarnas studieresultat har länge varit sämre än flickornas. Särskilt pojkar med lågutbildade föräldrar har halkat efter. När Skolverket jämför grundskoleelevernas resultat tycks betygsgapet inte bero på om elevens bakgrund är svensk eller utländsk. Det är i stället föräldrarnas utbildningsnivå som sätter spår i betygskuvertet. Elever som anlänt till Sverige efter skolstart har dock sämre studieresultat än sina kamrater, oavsett föräldrarnas utbildning.

Tendenserna talar för att den svenska skolan alltjämt dras med två separata problem. För det första är det osannolikt att pojkarnas sämre resultat i grunden beror på undervisningens utformning. I första hand handlar det om en grundmurad motvilja hos många pojkar att förknippas med hårt arbete i skolan. Det är en kultur där flickor men inte pojkar får lov vara plugghästar.

I ungdomarnas mansroll ingår social förmåga och intelligens, men inte flit. När misslyckade ansträngningar är det värsta som kan hända, gör man bäst i att låta bli att anstränga sig.

Avhandlingstiteln ”Att synas och lära utan att synas lära” (2012) beskriver väl denna destruktiva inställning. I undersökningen, av sociologen Anne-Sofie Nyström, säger en av de unga männen att det ”som ger mest respekt – eller vad man ska kalla det – det är om du får bra på prov, pluggar så där halvmycket och även har fritid”.

Det är det inte troligt att denna ”antipluggkultur”, som i mindre utsträckning även drabbar flickor, kan förklara de stora skillnaderna mellan akademikerbarn och barn till föräldrar med lägre utbildning. Förväntningar spelar säkert en tragisk roll i detta glapp. Men mycket tyder på att undervisningen i den svenska skolan i sig inte ger alla barn goda villkor att fullt ut dra nytta av sina förmågor.

Trots Skolverkets nedslående statistik är det för tidigt att döma ut Jan Björklunds reformer i riktning mot ett skolsystem där tydligare och högre krav ställs på huvudmän och skolor såväl som på elever. Elever utan starkt stöd hemifrån är betjänta av skickligare lärare och starkare återkoppling kring studieresultat. Många av regeringens åtgärder är fortfarande färska och kan tyvärr ta tid att få effekt.

Men att tro att reformerna ska avsakffa glappet mellan pojkar och flickor är orealistiskt. Mer av katederstyrd undervisning gör förvisso inlärningen mindre beroende av elevens egen inställning. Men låg motivation och rädsla att misslyckas kommer att finnas kvar. Det kommer att krävas mer för att råda bot på betygsgapet.