En valrörelse har sina egna regler. På en rundtur i nyöppnade stormarknaden Citygross ute i Boländerna är den jättelika korgen med disktrasor det första som statsminister Fredrik Reinfeldt fastnar för. Han tittar, tar än i en gul än i en rosa trasa och ställer frågor till butikschefen. Allt medan kamerorna blixtrar och hans följe vill få statsministern vidare till nästa station. Men Reinfeldt blir kvar. Det här är jag bra på, säger han nöjt.
Lite tidigare har han suttit ner med några av de nyanställda på stormarknaden. Syftet med Uppsalabesöket är att diskutera regeringens politik för att minska ungdomsarbetslösheten och att träffa ungdomar som har anställning. Eftersom hälften av Citygross anställda är under 26 är det lätt att förstå varför statsministern kommer på besök. En av regeringens åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten är ju att arbetsgivaravgiften är halverad för personer under 26. Det är sannolikt att åldersfördelningen bland de anställda på Citygross hade sett annorlunda ut utan reformen.
Vid ett maktskifte försvinner den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar. Men det lär inte ha någon större inverkan på den redan höga arbetslösheten. Både regering och opposition har under hela mandatperioden noga undvikit att tala om vad som verkligen skulle kunna hjälpa unga människor till jobb: en förändrad arbetsrätt.
Den svenska arbetsmarknaden är stel. Den lagstiftning som finns stämmer illa överens med verkligheten. Att avskaffa turordningsreglerna och göra andra förändringar i las (lagen om anställningsskydd), kanske inte ger en generellt lägre arbetslöshet. Däremot ger det en rörligare arbetsmarknad. Och de som tjänar mest på det är de grupper som i dag har svårare att få ett jobb, ungdomar till exempel.
Just detta låtsas inte regeringen om. Det gör det svårt att ta Reinfeldt på allvar när han lägger ut texten om satsningarna på en minskad ungdomsarbetslöshet – de viktigaste reformerna genomförs ju inte. I stället försöker man prata bort de problem som finns. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brukar hävda att beviset för att den svenska arbetsmarknaden är flexibel är att företagen säger upp personer på grund av arbetsbrist under dåliga tider. Det är det ingen som har ifrågasatt. Viktigare är ju vilka som sägs upp och varför. Och vilka som inte anställs alls.
Detta brydde sig inte statsministern om när han var på besök i Uppsala. Han nöjde sig med att konstatera vad regeringen har åstadkommit på marginalen, förklarade att hans allians trots allt hade bättre förslag än oppositionen och att ungdomsarbetslösheten ändå inte är så hög som det hävdas. Sedan ställde han ner sin kaffekopp, gick ner i butiken och inspekterade disktrasorna.
Att på det sättet vifta bort både statistik och ekonomisk forskning är på gränsen till nonchalant. Men det har Reinfeldt råd med. Oppositionen är ännu längre bort från några hållbara lösningar.