När det meddelades att Per Schlingmann skulle sluta som Moderaternas partisekreterare spekulerades det en hel del om hans framtid. En ministerpost var utesluten på grund av det korta medborgarskapet, men den privata sektorn borde ju ligga öppen för strategen som levererar valsegrar på löpande band. Ett internationellt toppjobb kunde förstås också tänkas.
Döm om allas förvåning då denne omhuldade person visade sig vara närmast svårplacerad. På annat sätt kan man inte tolka att den svällande regeringen nu utökas med ytterligare en statssekreterare under Fredrik Reinfeldt, en post som kommunikations- och pr-ansvarig för regeringen.
Utnämningen gör att det grundläggande måste klargöras: Vad är en regerings uppgift? Det är som de flesta vet att lägga propositioner till riksdagen för beslut. Statsråden svarar för politiken genom riksdagens frågestunder och genom att svara på frågor från allmänheten, det vill säga medierna. Vad skulle då en pr-ansvarigs uppgift vara? Är det att paketera och presentera politiken för väljarna? Eller för riksdagen?
Aftonbladets ledarsida (oberoende S) kallar Schlingmann för den nye propagandaministern, den som ska skyla över misstagen och ge regeringens politik ett humant ansikte. Och det är faktiskt ingen orimlig tolkning (om man ogillar politiken). Fältet är ju fritt för spekulationer när det inte finns några rimliga arbetsuppgifter.
Beskrivningen av uppgifterna öppnar också för den tolkningen: ”Arbetet omfattar budskap och former för kommunikation av regeringens beslut och reformer”, enligt pressmeddelandet.
Det är också helt feltänkt med en moderat pr-ansvarig för en fyrpartiregering. Hur kommer Schlingmanns roll att gestalta sig gentemot statsråd från FP, C och KD? Ska Jan Björklund få rådet att inte bära slips när han besöker en högskola?
Nej, eftersom det inte kan vara politik och inte person som pr-chefen ska putsa på måste det handla om regeringen som helhet, om hur Alliansregeringen uppfattas. Och vilken journalist kommer någonsin att kontakta Schlingmann i ett sådant ärende?
Men när man väl tänkt fel finns det förstås alla möjligheter för Fredrik Reinfeldt att tänka rätt igen. Han bör snarast slänga ut sin förtrogne från Rosenbad. Per Schlingmann klarar sig utmärkt utanför politiken och kan säkert vara välkommen tillbaka igen när tillfälle ges.