Naturligtvis finns det taktiska motiv bakom Socialdemokraternas utspel om nationell samling kring läraryrket. Inbjudan kan motverka det konfrontativa intryck som skapades av kongressbeslutet om kommunalt veto mot friskolor. Tackar regeringspartierna ja framstår S som handlingskraftigt och ansvarskännande, tackar de nej så vinner man ändå poäng.
Men taktiken finns också på ett annat plan. Socialdemokraterna behöver själva komma bort från den bild av partiets skolpolitik som bidrog till valnederlagen 2006 och 2010. Att oppositionen inbjuder till nationell samling om något som regeringen redan försöker göra – alltså att rusta upp lärarutbildningen och förbättra lärarnas löner och karriärmöjligheter (flera förslag har lagts bara under våren) – visar i alla fall att S inte längre är ett hot mot den skolpolitiska nyorienteringen.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) kan säkert tycka att inbjudan är något överflödig. Det vore värt mera att komma överens över block- och partigränser om friskolornas ställning eller om att återskapa statens övergripande ansvar för skolan. Men det är inget argument för att säga nej till denna inbjudan. Tvärtom är det bra att den nyvunna enigheten befästs.
Man kan mycket väl göra gemensamma utfästelser om lärarutbildningen och om läraryrkets ställning, utfästelser som kan stå sig oavsett hur valet 2014 utfaller, även om man inte blir överens om annat. En av förklaringarna till den framgångsrika skolpolitiken i Finland anses ju vara att alla viktiga politiska aktörer är överens om det grundläggande, att alla har rätt undervisning av så hög kvalitet som det över huvud taget är möjligt och att detta också har konsekvenser för läraryrkets status.