Andra AP-fondens Kvinnoindex visar att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser har minskat från 22,9 till 22,3 procent mellan 2011 och 2013. I Lika barn leka bäst konstaterar AllBright att 3 av 10, bland årets invalda ledamöter, har varit av kvinnligt kön. Kvinnor förblir därmed underrepresenterade i svenska börsbolag. Men AllBright vill bredda diskussionen, och även beakta andra identitetskategorier.
Också bortom kön är homogeniteten i styrelserna stor. AllBrights sammanställning visar att tre av fyra ledamöter är ekonomer eller ingenjörer, medan endast 6 procent har läst humaniora. Mer än var fjärde har dessutom tagit sin examen vid ett och samma lärosäte: Handelshögskolan i Stockholm. Trots internationell inriktning hos många bolag, har 85 procent av ledamöterna svensk härkomst.
Sammantaget är den typiske ledamoten i ett svenskt börsbolag en vit 60-årig man, som heter Anders och har pluggat på Handels. Men vad är då problemet med det?
Problemet stavas diskriminering. Ett normsystem som skymmer sikten för individens faktiska kompetens.
Människan har en förkärlek för att dela in världen i motsatspar, dikotomier, såsom exempelvis: man – kvinna, invandrare – svensk och ung – gammal. Orden, på varsin sida om strecket, laddas ofta med olikartade värden och förväntningar. Dessa värden och förväntningar påverkar, i sin tur, bland annat hur vi umgås och nätverkar, hur vi bemöter varandra, vilka egenskaper vi förväntas ha, samt vilka roller vi tilldelas.
Hur olika värden och förväntningar även kan styra i rekryteringssammanhang är väldokumenterat. Bland annat har sociologen Joan Acker betonat att kompetensbedömningar ofta bygger på inneboende föreställningar kring kön och etnicitet, snarare än fakta. Vidare visade nyligen en studie från Lunds universitet att en arbetssökande med namnet ”Erik” har betydligt större chans att kallas på intervju, än en lika, eller mer, kompetent ”Hassan”. Studien genomfördes genom att 5 500 fiktiva ansökningar skickades ut till lediganslagna tjänster runtom i landet.
Det vore naivt att tro att den extrema homogenitet som råder inom svenska börsbolags styrelser inte till någon del är en produkt av medveten eller omedveten diskriminering.
I sin rapport konstaterar AllBright slutligen att börsbolagen bryter mot Svenskt näringslivs kod för bolagsstyrning. I denna anges att bolagen ska eftersträva mångsidighet gällande kompetens, erfarenhet och bakgrund, samt en jämn könsfördelning.
Problemet med koden är att brott mot densamma saknar alla former av konsekvenser. Inte desto mindre borde svenska börsbolag skämmas för sitt motstånd mot att tillvarata värdefull mångfald och kompetens.