Salt sill, lutfisk och konserverade grönsaker. Den svenska maten är enligt tradition väldigt salt. Även om den svenska matkulturen i dag influeras från länder över hela världen har saltet hängt med. Den gamla traditionen tar sig nya uttryck, vilket är problematiskt ur folkhälsosynpunkt.
Salthalten i svenskarnas kost måste minska, skriver Louise Ungerth från Konsumentföreningen Stockholm och Lena Hulthén, professor i klinisk nutrition, på SvD Brännpunkt (18/7). Det är ingen nyhet att salt i generösa mängder inte är bra för hälsan. Däremot har svenskarnas överdosering av natriumklorid inte fått samma uppmärksamhet som svenskarnas rikliga konsumtion av fett och socker. Trots att saltet orsakar högt blodtryck och därmed även risken för stroke och hjärt- och kärlproblem.
Snabbmat och halvfabrikat är inte sällan rena fett- och stärkelsebomber. Men färdigköttbullar, pommes frites och varmkorv innehåller även stora mängder salt. Smakförstärkaren används inte bara för att maten ska bli godare, utan också för att ge produkterna en längre hållbarhetstid. Att undvika att svepa med saltkaret över varje maträtt man äter räcker alltså inte om man vill leva ett hälsosammare liv.
I Danmark räknar myndigheterna med att spara upp till en miljard danska kronor årligen om befolkningens saltkonsumtion skulle sjunka till tre eller fyra gram om dagen. I Sverige får vi i oss tio till tolv gram salt varje dag. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, bör den dagliga dosen ligga på ungefär hälften av svenskarnas snittnivå. Rimligtvis skulle den svenska välfärdsstaten spara resurser om befolkningens förhållande till salt blev hälsosammare. För att inte tala om den enskildes förhöjda levnadsstandard.
Vilka åtgärder ska då vidtas för att förändra svenskens saltpreferenser? Artikelförfattarna på SvD Brännpunkt lägger fram ett antal förslag. Bland annat vill de se aktiva informationsinsatser till hushåll och skolor, att Livsmedelsverket och Socialstyrelsen åtar sig att kartlägga den samhällsekonomiska nyttan av ett minskat saltintag hos befolkningen och att livsmedelsbranschen tar sitt ansvar.
Information är bra, och framförallt att föredra framför punktskatter. Förra året slopade Danmark sin utskrattade fett- och sockerskatt eftersom den inte gett det önskade resultatet. Dessutom finns det en gräns på hur långt staten bör använda sina ekonomiska befogenheter för att styra folks vardagsbeslut.
”Det stod en varmkorvgubbe ner på Fyristorg, han måla korvarna svarta för han hade sorg”, sjöng Owe Thörnqvist. Att märka onyttig mat med information om salt- och sockerhalter kan vara en idé för att vägleda konsumenterna till hälsosammare val. Tydlig information från Livsmedelsverket och ökat ansvarstagande från industrins sida är rätt väg att gå.