Går islam att förena med yttrandefrihet? Frågan måste te sig underlig, genant och kanske förolämpande för muslimer. Men det var ändå denna fråga som Uppsalas fristadsförfattare Sedigheh Vasmaghi, själv muslim från Iran, valde som tema på yttrandefrihetskonferensens andra dag i Uppsala. Rubriken var Freedom of speech and religion – Conflict or dialogue? Och, jo, det finns tyvärr skäl att ta upp frågan och utveckla svaret.
Vi borde vid det här laget veta att otaliga muslimer flyr sina hemländer just för att yttrandefriheten kränks där. Många tar stora risker för att värna det fria ordet, och hotas med stränga straff av förtryckande regimer. Att leva i exil, underströk Vasmaghi, är ett pris man får betala. Det är mycket svårt – ”vi vill egentligen åka hem”. (Ja, och läs gärna detta en gång till om du gått på konspirationsmyten om ”islamiseringen” av Europa...)
Överallt i den så kallade muslimska världen pågår således demokratirörelser, där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är självklara fundament. Rörelserna lever ofta farligt.
Men hoten mot dem kommer inte bara från allianser av prästerskap och regimer, som tolkar islam på ett sätt som gynnar den egna makten. Hotet kommer också från västerländsk inblandning i muslimska länder, menar Vasmaghi, och understryker att väst noga måste tänka igenom sitt agerande i dessa länder.
Risken finns nämligen att militära aktioner kan bidra till att bryta ned demokratirörelser genom att de skapar grogrund för extremism – även om syftet ofta sägs vara det motsatta. Invasionen av Irak är exempel på hur krig som medel att ”införa demokrati” kan vara direkt kontraproduktiva – förutom att de orsakar lidande och död.
Även när man i väst förolämpar muslimer gynnar man extremismen, menar Vasmaghi. Vilket slår mot demokratirörelserna. I krisen efter Mohammedkarikatyrerna lyssnade ingen på de intellektuella. Allt fokus var på extremister och fundamentalister.
Sällan får kristna stå till svars för de hemskheter som står i Bibeln, men islamofober hänvisar gärna till ”Koranen” för att kollektivt misskreditera muslimer. Precis som Bibeln innehåller Koranen både utsagor som bör ses i sin historiska kontext, och meningar som är öppna för tolkningar. Men Vasmaghi menar att många verser i Koranen tydligt förespråkar yttrandefrihet.
Det är också, understryker hon, grundläggande i islam att skilja på kritik och hat, mellan saklighet och förolämpning. En universell synpunkt, kan man tycka. Se bara hur hatretorik och personliga förolämpningar aktivt används av ”näthatare” med syftet att skrämma motparten till tystnad.
Koranens vers 108, där Gud vill att människorna ska ”lyssna till alla ord och sedan välja de bästa”, är enligt Sedigheh Vasmaghi, ett av de uppenbara exemplen på hur islam bejakar yttrandefrihet. Jo, men vi hade inte trott något annat, heller.