Park i gråzon mellan privat och offentligt

Den person som köper sig en lägenhet i den gamla Seminarieparken i Uppsala får en förträfflig boendemiljö. Marken där bostaden kommer att vara belägen rymmer en riktigt gammal fruktträdgård, där finns den vackra gamla seminariebyggnaden som under ett det senaste århundradet hyst stadens lärarutbildning och där finns en vacker villa som måste ha byggts med Goethes trädgårdshus i Weimar som förebild.
Den som uppskattar vacker natur och kultur får rikligt av den varan i sin omedelbara närhet. Dessutom tar det tio minuter till fots in till
centrum. Vackrare och bättre stadsmiljö får man leta efter.
Det finns bara ett problem med de 250 bostadsrätter som byggföretaget NCC planerar på seminarietomten med byggstart i början på nästa år och om bygget forcerar alla eventuella hinder på vägen. Den vackra miljön som i dag varit fri till beskådan för alla och envar kommer i framtiden att befinna sig i en problematisk gråzon mellan det offentliga och det privata.
De 250 lägenheterna ska inrymmas i bostadskomplex på fem till sex våningar och husen ska omringa Seminarieparken men med några öppningar. Musikklasserna ska ta över själva seminariebyggnaden men hur blir det med det resterande utrymmet? Ska personer som inte har sin bostad i kvarteret vara välkomna att sitta i parken, kanske låta barnen leka eller ha picknick?
Det verkar ganska osannolikt och även om man till en början är inne på en sådan linje kan man mycket väl föreställa sig att de som skaffat en bostad i parken helst vill kunna njuta av omgivningen utan att behöva trängas med utomstående och är beredda för att kämpa för det. Seminarieparken kommer utan tvekan att bli ett privat kvarter, utan tillträde för allmänheten.

Därmed stryps den stadens andhämtning som får sin luft från grönområdena. Fyrisvallskolonin flyttades till Husbyborg och ersattes av stora bostadsbyggnader och med en mindre del grönytor kvar. Om - eller när - Seminarieträdgården byggs kommer det stora befolkningstillskottet som flyttat till Fyrisvallsområdet och Librobäck att bli av med ytterligare ett vackert grönområde som i stället kunde ha blivit en park med tillträde för alla.
Visst går det att hävda att Seminariet och den omgivande parken aldrig varit en offentlig park i samma mening som exempelvis Stadsträdgården. Men lärarutbildningens flytt hade varit ett tillfälle att ge de nordvästra delarna av Uppsala en park.
Självklart är det inte fel att försöka hitta så attraktiva områden som möjligt för bostadsbyggande men när allmänheten stängs ute från en vacker miljö blir det oacceptabelt.
Det var tråkigt att stadsbyggarna under 1900-talet inte kunde förutse befolkningsutvecklingen - och bygga in tillräckligt många grönytor, vars värden för människor uppmärksammat mer och mer.
kersti.kollberg@telia.com