Glöm bort Nya Moderaterna. Stryk både det nya, det enda och det moderna arbetarpartiet. Nu är det Opinionspartiet Moderaterna som gäller, i alla fall i Uppsala. Partiet har nyligen ställt sig bakom att förlänga gågatan längs med Svartbäcksgatan och vill göra Drottninggatan bilfri. Inte för att medlemmarna har krävt det, inte för att det anses stämma bättre överens med partiets värderingar, utan för att det efterfrågas av Uppsalas invånare.
Bakgrunden är att Moderaterna har genomfört en undersökning om Uppsalabors uppfattning i en rad politiska frågor. Resultatet har använts för att pejla opinionen, se vilka delar av partiets politik som uppskattas, men också som ett instrument för att justera de egna åsikterna.
Om ska tro kommunalrådet Fredrik Ahlstedt och landstingsrådet Erik Weiman verkar det här inte vara sista gången som Moderaterna anpassar sin politik efter vad invånarna, inte partimedlemmarna, tycker. ”Varför ska man genomföra reformer som ingen efterfrågar”, som Weiman retoriskt frågar när han intervjuas av UNT (15/11).
Weimans svar antyder att han inte förstår eller inte vill kännas vid vilken uppgift de politiska partierna har i vårt samhälle. Självklart ska partierna ta intryck av medborgarna. Hur ska de annars kunna driva en politik som engagerar och knyter an till de problem som är en del av väljarnas vardag? Men det är skillnad på att ta intryck av och att låta sig helt styras av den folkliga opinionen.
Partiernas roll är att övertyga väljarna om att just deras åsikter är de rätta, att det är deras förslag som kan lösa de utmaningar som samhället ställs inför. Vilket syfte fyller partierna om de bara finns där för att kanalisera medborgarnas åsikter som de ser ut i detta nu? Och hur ska samhället förändras och utvecklas om ingen vill driva frågor som åtminstone till en början saknar stöd, innan ett parti vänt folkopinionen?
Nu säger visserligen Weiman att svaren Moderaterna i kommunen och landstinget får från opinionsmätningar alltid ska bearbetas och att den slutgiltiga politiken ska bygga på en ”idemässig bakgrund”. Men med ett idéprogram där utgångspunkten är att man ”tror på människan”, är denna ”ideologiska bakgrund” tunn. Vilket parti tror inte på väljaren?
Lyssna på väljarna, men glöm inte bort att det är idéerna som skänker ett parti dess existensberättigande.