Snart är det slut på FN:s år för biologisk mångfald. Och tur är kanske det. För det var ju mångfaldsårspengarna som finansierade avskjutningen av vår inavlade lilla vargstam i mars. Inte undra på att WWF, EU och världen protesterade när var tionde varg – helt friska – dödades av staten.
Spanien, med 92 invånare per kvadratkilometer, använder sina 2 000 vargar som turistresurs. Lettland, 36 invånare per kvadratkilometer, har med 600 vargar ingen stor förståelse för rovdjursskräcken i Sverige – med 23 invånare per kvadratkilometer.
Vargen har nu även i USA blivit en turistmagnet. Under 1900-talet var vargen utrotad, men finns åter i Idaho och Yellowstone, Wyoming, tack vare ett storslaget vargflyttningsprojekt, nyligen skildrat i Svenska Dagbladet. Det är härifrån som den svenska regeringen, via forskare på Skandulvprojektet, fått idén till hur vargstammen ska förstärkas. Det är utplacering av blygsamma 20 vargar på fem år som Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt nu utrett.
I fjol kom 31 000 vargturister till Yellowstone. En av världens främsta vargexperter, Doug Smith, säger att Sverige kommer att få uppmärksamhet: ”Er vargflytt ligger i viltforskningens frontlinje, det är det coolaste som går att göra. I Europa är man helt exalterad.”
I USA har projektet varit mycket lyckat. Men det har inte förlöpt utan motstånd. Inte heller saknas problem för djuruppfödare – som annars också har björnar och pumor att tampas med. Därför är det viktigt med transparens och uppriktighet vid utsättning av rovdjur.
Men är det uppriktigt att ge sken av att vargar, som ofta vandrar hundratals mil, kan ”placeras utanför renskötselområdet” som om de vore platskommenderade dressyrhundar? Och måste inte biologerna trots allt kunna få en aning mer gehör än de som förläst sig på Rödluvan eller jagar med lösspringande hund?
Den kanske viktigaste erfarenheten från Yellowstone är att införandet av topprovdjur som varg gett ett förbluffande uppsving för mångfalden – även inom växtriket. Vargarna gör naturen en (naturlig) tjänst genom att ta betande djur. Jägare kan aldrig ersätta rovdjur i det ekologiska systemet – hur gärna de än skulle vilja.
Vargen har trots allt mer problem med oss än vi med dem. När Doug Smith reste i Sverige noterade han med stigande förvåning det täta skogsvägnätet. I Sverige riskerar vargarna lättare att bli trakasserade och tjuvskjutna.
Innan vargstammen vuxit och hämtat sig genetiskt är det otänkbart med licensjakt. Sverige är extremt glest – både på varg och människor. Årets jakt skadade allvarligt en svag stam. Vilket sätt man än väljer för utplantering måste man vila på hanen och hjälpa den biologiska mångfald som rovdjuren garanterar och som buffrar för klimatförändringar. Om det sedan blir bråk om fyra vargar om året så är det allt mycket väsen för lite ulv.