Ändå är det för mig slående hur just kombinationen av kön och klass går som en röd tråd genom den historia som nu berättas om den manliga delen av svensk överklass.
Här finns en krets av män i Sverige, män med position, överklassbakgrund, män med pengar – om de är förvärvade på lagligt vis eller illegalt förefaller inte viktigt alls, gränserna suddas ut – som systematiskt förefaller utnyttja kvinnor från en ofta helt annan del av den sociala skalan för sex i olika former.
Beteckningen ”kaffeflickor”, som redan införlivats i standardvokabulären och återges fnissande, skänker ett nästan punschromantiskt och pikant skimmer åt det som i själva verket är en rätt rå byteshandel byggd på just kön och klassmässig position. Ungdom och kroppslig skönhet – betydelsefulla maktresurser – byts mot inträdesbiljetten till en värld av pengar, vällevnad och positionella kontakter som många av dessa kvinnor annars vore utestängda från, på grund av sin klassmässiga, kanske också etniska, bakgrund.
Unga kvinnor (från förorten, det vill säga ofta från från lägre socialgrupper) utgör ”desserten” på en blöt middag. God mat, goda viner, litet cognac och så en kvinna på det.
Men varför uppröras, blir den givna frågan. Så här har det väl alltid gått till? Allt sker ju dessutom frivilligt.
Att utnyttja någon är emellertid inte alltid likställt med att tvinga sig till något, eftersom strukturella förhållanden – som vilket kön man har, vilken bakgrund klassmässigt eller etniskt – ofta är avgörande för vilka alternativ och valmöjligheter som står till buds och vad man är beredd att utsätta sig för. Det ensidiga fokuset på kungens uppträdande tenderar att skymma den mer generella bilden av hur maktens män alldeles oavsett om det är i Sverige, i Italien, i Nigeria eller i Ukraina, om det är 2011 eller 1750, har sett sin position i samhället intimt sammanflätad med sexuell utlevelse, oftast byggd på ojämlika relationer.
Hos många andra män, som saknar makt men gärna skulle vilja ha, väcker det beundran, avund och underkastelse. Bilden av den manliga överklassen i Sverige ger alltså inblickar i en värld som vilar på värderingar där just utnyttjande ses som legitimt och vad jag förstår oproblematiskt.
Att statschefen i Sverige kanske bidragit till att upprätthålla dessa värderingar, i likhet med Italiens premiärminister Berlusconi eller IMF:s Strauss-Kahn förtjänar ändå ett och annat höjt ögonbryn. Minst.