Lika viktigt för många väljare var att han lovade att bryta många års blockeringar i fransk politik. Den övertygande segern i presidentvalet och i valet till Nationalförsamlingen innebär också att han har fått ett starkare mandat för att genomdriva förändringar än vad någon av hans närmaste företrädare i Elyséepalatset har haft.
Överst på listan står en revidering av Frankrikes mycket stelbenta system av lagar och regler för arbetsmarknaden. Arbetslösheten i Frankrike ligger på dryga nio procent, dubbelt så mycket som i EU:s andra stora ekonomier. Macron tror att siffran kan sänkas till 7 procent under mandatperioden. Medlet är att enskilda företag, inte minst små och medelstora, ska få möjlighet att själva förhandla om löner och arbetsvillkor med sina anställda. Det ska också bli lättare än tidigare att säga upp anställda.
Alla har förutsett starka reaktioner från de fackliga organisationerna. Men faktum är att två av de tre stora FO och CFDT, har sagt att de kommer att avstå från att delta i de demonstrationer som satts ut till den 12 september. Den tredje, CGT, med historiska band till kommunistpartiet, har däremot talat om generalstrejk. Motståndet i Nationalförsamlingen, i alla fall från vänster, kan också väntas bli massivt.
Ingen kan dock hävda att Macrons reformer kommer överraskande. Macrons valprogram var tydligt och utformningen har diskuterats med de fackliga organisationerna. Även om 60 procent av väljarna säger sig vara oroade så säger sig samtidigt 90 procent hålla med om att arbetsmarknaden måste reformeras. Macron har också försäkrat sig om Nationalförsamlingens stöd för att om så krävs driva igenom förändringarna genom dekret.
Hösten kan bli besvärlig för presidenten, men kanske inte så besvärlig som många trott. Och vill man nå resultat så måste man ofta agera snabbt och bestämt.
Håkan Holmberg