För ett år sedan i dag skakades Sverige av sitt första stora terrordåd med islamistiska förtecken. En lastbil kapades i centrala Stockholm och kördes med hög hastighet söderut på den livliga affärsgatan Drottninggatan. Föraren, den 39-årige Rahmat Akilov, stod i kontakt med företrädare för IS och hans syfte var att döda så många ”otrogna” som möjligt. Fem människor dödades och Stockholm hade utsatts för samma sorts terror med ett stulet fordon som tidigare Nice, Berlin och London, och senare Barcelona och New York.
Chocken och sorgen var påtaglig den här aprildagen, men också beslutsamheten. Under eftermiddagen publicerades 18 000 inlägg under #openstockholm, med erbjudanden om skjuts, mat och husrum eller bara sällskap. Historierna om skor som bytt ägare eller en extra jacka som placerades över axlarna är oändligt många från den här dagen. Också detta är något som Stockholm delar med de andra terrordrabbade städerna. Terrorn får inte vinna, livet måste få fortsätta.
Det var också beslutsamhet som ledde till gripandet av terroristen i Märsta samma kväll. Därför kan vi ett år senare lyssna till hans berättelse om sin bakgrund, hur han gick till väga och vilka kontakter han haft under vägen. Det är viktigt för offren och deras anhöriga, men också för att polisen och andra myndigheter ska få kunskap och kunna förhindra en upprepning.
Det är svårt att lagstifta bort terror. Så kallade terrorresor är redan förbjudna, men numera finns inget IS att resa till. Terrorn har flyttat till internet. Efter attentatet i Stockholm har en utredning bland annat föreslagit kriminalisering av ”självstudier i terrorism”, att till exempel studera metoder eller bombtillverkning. Men gränsdragningsproblemen blir stora, liksom svårigheten att ingripa.
Det som återstår är ännu mer resurser och ännu större befogenheter att övervaka den digitala trafiken. Akilov fanns redan i Säpo-registren och hade kunnat gripas innan det var för sent. Men det handlar förstås totalt om oerhörda mängder material att gå igenom. Vid misstankar måste man kunna slå till hårt och ha de befogenheter som krävs. Men det går aldrig att gardera sig helt mot den här typen av handlingar, särskilt inte om man samtidigt vill bevara det öppna samhälle.
Övervakning och terrorlagar till trots. Betongsuggor på gågator och lastbilar med kodlås till trots. Det svåraste arbetet mot terrorn och det i slutändan enda verkningsfulla är det förebyggande arbetet. Terrorns grogrund är diktatur, som i Uzbekistan, och utanförskap. Det är då de jihadistiska budskapen på nätet har chans att få fäste, att ge en riktning åt ett liv tömt på innehåll.
Öppna demokratiska staters svar mot terror måste vara benhårt. Men om det också leder till att man sluter sig och misstänker allt som verkar främmande blir budskapet det motsatta till för ett år sedan: #closestockholm.