Låt oss prata om våldtäkt

Varje år anmäls fler våldtäkter i Sverige. Vad beror det på? Hur ska samhället agera?

Prata om det. Destruktivt sexualbeteende måste belysas.

Prata om det. Destruktivt sexualbeteende måste belysas.

Foto: ARMANDO FRANCA

Uppsala2013-12-02 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

På onsdagens DN debatt skriver de svenska representanterna i forskningsprojektet Y-SAV om våldtäkt. Y-SAV ingår i EU:s hälsoprogram och syftar bland annat till att titta på hur sexuella övergrepp bland unga ska kunna förhindras. Fallet Sverige sticker på flera sätt ut.

I en rapport från Amnesty International (mars 2010) framkommer att antalet anmälda våldtäkter i Sverige år 2008 var 4 000 stycken. Samma år var motsvarande siffra i Finland och Norge cirka 900 stycken, samt i Danmark omkring 500. I DN konstaterar artikelförfattarna att Sverige har högst anmälningsfrekvens för våldtäkter i Europa, och att antalet har ökat med 300 procent på tio år.

Men vad beror det på? Finns det en större, och växande, benägenhet att våldta bland svenskar än andra européer?

Mycket lite tyder på att så är fallet, och till det finns flera skäl.

För det första vittnar både Y-SAV:s och Amnestys rapporter om att det – trots att en majoritet av våldtäkterna förblir oanmälda – i Sverige finns en starkare vilja att gå till polisen. Det beror förmodligen delvis på att sexualbrott har uppmärksammats flitigt i samhällsdebatten, och att stigmatiseringen av de som utsätts därmed har minskat. I Finland finns det studier som tyder på att endast mellan 2 - 10 procent av de begångna våldtäkterna anmäls.

För det andra finns skillnader både i hur våldtäkter registreras, och vad som klassas som våldtäkt, mellan olika länder. Exempelvis har samlag mellan en person som är 12 - 15 år och en person över 25 sedan 2005 automatiskt bedömts som våldtäkt av barn i Sverige.

För det tredje ligger Sverige endast något över Europa-snittet i de offerunderökningar som har genomförts. I Sverige uppger sig cirka 13 procent av flickorna ha blivit utsatta för någon form av sexuellt övergrepp före 19 års ålder. Medeltalet för Europa är 10 procent.

Trots det går det inte att utesluta att en del av ökningen beror på ett förändrat sexualbeteende bland unga. Enligt Amnesty är potentiella faktorer här att internet och nätporr har påverkat synen på sex, samt att attityderna till droganvändning har liberaliserats.

På främlingsfientligt håll framhålls i stället invandringen som orsak till det stora antalet våldtäkter som anmäls i Sverige, såsom när Jimmy Åkesson (SD) nyligen framträdde i BBC:s ”Hard Talk”.

Så låt oss titta på Brottsförebyggande rådets siffror gällande den saken. I rapporten Brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet finns siffror för sexualbrottslighet redovisade.

Där framgår att 0,49 procent av utrikesfödda har begått någon typ sexualbrott, vilket alltså motsvarar fem personer av 1000. För andra generationens invandrare är siffran 0,23 procent, och bland personer med svenska föräldrar är den 0,15 procent.

Det är inte konstigt att siffran är högre i en grupp där många har flytt från krig och förtryck, och ett sammanhang där våld har normaliserats. Dessa tendenser raderas dock uppenbarligen ut över tid. Kopplingen mellan ”etnicitet” och ”våldtäkt” är ytterst svag, eller annorlunda uttryckt: Att lasta 995 oskyldiga personer för de brott som 5 personer i samma ”grupp” har begått är inget annat än en bisarr tanke.

Ljusår starkare är då kopplingen mellan ”våldtäkt” och ”mansperson”. Över 95 procent av våldtäkterna i Sverige begås av män.

Y-SAV-experterna skriver även att ökningen i antalet våldtäktsanmälningar inte har lett till fler fällande domar, trots att sexualbrottslagen har skärpts med formuleringen om ”hjälplöst tillstånd” (2005). Inte heller årets ändring gällande ”särskilt utsatt situation”, tror man att kommer ha någon större betydelse.

Det är svårt att tolka på något annat sätt än att patriarkala strukturer fortfarande verkar för att förminska kvinnliga sexualbrottsoffers rätt att få upprättelse. Att feminismens oklanderliga strävan efter jämställdhet ännu inte har nått hela vägen in i den juridiska borgen.

Att som artikelförfattarna föreslår införa ”ett lindrigare brott för våldtäkt utan våld”, för att kunna fälla fler, riskerar dock att devalvera allvarsgraden i sexualbrott riktade mot unga kvinnor ytterligare.

Däremot bör ett samtyckeskrav snarast införas.

Läs mer om