Om två år får svenskarna nya sedlar att handla med. Astrid Lindgren kommer att pryda tjugan, vilket passar väl – hennes Pippi Långstrump får väl sägas vara en av de kändaste kontantbetalningsförespråkarna. Den föräldralösa flickan trotsar alla auktoriteter och tycker att varken polisen eller staten har rätt att lägga sig i vad hon gör vare sig med sitt liv eller med sina pengar.
Frågan är dock hur ofta den nya tjugan kommer att komma till användning. Sverige går i allt snabbare takt mot att bli ett kontantlöst land, och inte bara den som tagit ut alla sina pengar i guldtior har anledning att oroa sig över detta.
Ett exempel på ett område där det inte längre går att betala kontant är ombord på UL:s bussar. Anledningen till detta sägs vara att tryggheten för chaufförerna stärks när de slipper hantera sedlar.
Utvecklingen är egentligen inte förvånande. Digitaliseringen av samhället har pågått under en längre tid, och faktum är att det är både säkrare och bekvämare att handla med kort än kontanter. Dessutom är det miljövänligare eftersom värdetransporterna är energikrävande medan korttransaktioner sker utan större belastning på klimatet.
Bankerna har länge förespråkat en digitaliserad ekonomi. Kontanthanteringen är kostsam för dem och många bankkontor stängs. Både värdetransportrånen och faran för de bankanställda minskar när bankerna i stället för att ta betalt kontant kan hantera pengar och kundkontakter via det digitala kortsystemet.
Och naturligtvis är det kontantlösa samhället en vinst just för bankerna – det går att ta betalt för transaktioner som görs med kort, men inte för kontantuttag. Uttagsavgifter har föreslagits som lösning på detta, men det finns i dag inget stöd för en sådan utveckling.
Ett samhälle utan kontanter innebär dock flera problem. För det första är det sårbart – ett strömavbrott innebär i ett sådant att handel omöjliggörs. Många banker har försett sig med reservaggregat och olika typer av säkerhetskopior, men trots detta och även om sannolikheten är låg bör risken för terrorattentat mot den moderna ekonomin inte underskattas. Det finns alltså mycket som talar för att det kontanta betalningssystemet behövs, om så bara som uppbackning till det digitala.
Ett argument som anförts för ett kontantlöst samhälle är att det skulle minska handeln på svarta marknader. Och visst kommer branscher där varor och tjänster betalas kontant på gatan att stöta på problem i en värld utan kontanter. Men det är viktigt att komma ihåg att inte alla dessa affärsgrenar är olagliga och att avtalsfriheten är grundläggande för marknadsekonomin. Två rättssubjekt måste kunna avtala utan att en tredje parts godkännande och övervakning krävs. Tyvärr drar sig kortbetalningsföretagen inte för att kontrollera och välja ut vilka betalningar som går via deras system, något som framkom 2010. Visa och Mastercard valde då att blockera donationer till Wikileaks efter att organisationens ledare Julian Assange arresterats på grund av misstanke om våldtäkt.
Det är dessutom alltid tveksamt att lägga tillgång till fullständig information hos en aktör. Samtidigt som det är behändigt för konsumenterna att på sina internetkontor hos banken ha tillgång till en översikt av sina utgifter och inkomster, är det därmed möjligt för banken, eller den som via dataintrång kommer åt bankens information, att kartlägga deras liv.
Särskilt viktigt är detta vid transaktioner av personligt känsliga varor och tjänster. Många känner säkert att dokumentation i patientjournalen är illa nog. Därför är det glädjande att kammarrätten i Sundsvall strax före midsommar meddelade att Jämtlands läns landstings bestämmelse om att inte acceptera kontant betalning av patientavgifter strider mot lagen om Sveriges riksbank.
Man har rätt att betala med sedlar och mynt. Och trots att det vore bekvämt att slippa släpa på guldmynt och Astrid-tjugor får vi ändå hoppas att det dröjer länge innan samhället blir kontantlöst. Det är uppenbart att Pippi inte skulle velat ha möten med Prussiluskan i sin digitala betalningshistorik.