Landsbygden har blivit populär. Allt fler riksdagspartier försöker profilera sig på landsbygdsområdet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har flera gånger flörtat med glesbygden, senast i sitt sommartal i Umeå. Folkpartiet har tillsatt en arbetsgrupp under ledning av Europaparlamentarikern Marit Paulsen för att förnya partiets landsbygdspolitik. För några veckor sedan presenterade Moderaterna ett fyrtiotal förslag för som ska få hela Sverige att leva. Men hårdast satsar Sverigedemokraterna. I sin vårbudget ville partiet satsa 13 miljarder kronor på landsbygden. För SD är landsbygdsfrågan ytterligare ett politiskt område där de kan kritisera det politiska etablisemanget i Stockholm (som man är en del av i dag).
Landsbygdens röst har traditionellt varit Centerpartiet. Det tidigare Bondeförbundet har välkomnat de övriga partiernas intresse för landsbygden. Pressen har återkommande gånger talat om riksdagspartiernas försök att stjäla väljare och sänka Centerpartiet – men det har Centerpartiet själv varit mycket duktigt på, särskilt med tanke på de stora rubrikerna kring idéprogramförslaget. Partiet anses ha lämnat landsbygdsprofileringen men Annie Lööf försöker styra kosan mot land igen.
Oavsett avsikt är det nyttigt att fler partier börjat intressera sig för glesbygden. Svensk politik tenderar ofta att ha ett storstadsperspektiv. Det är inte hållbart, särskilt inte när landsbygden står inför flera utmaningar. Avfolkning och urbanisering ställer frågan hur vi ska få hela Sverige att leva.
Vill politikerna verkligen se ett levande Sverige måste de sätta landsbygdens ekonomiska situation i centrum. Jordbruket är inte lönsamt nog. Regeringens landsbygdsprogram har varit otillräckligt. Nyligen konstaterade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) i rapporten Bonde söker bidrag att de 36 miljarder som satsats bara haft små effekter. Det har varit ett resursslöseri.
Partierna föreslår satsningar på infrastruktur, utbyggnad av bredband och utökad tillgång till statlig service på landet. Vänsterpartiet vill satsa på fler lokala banker som kan finansiera småföretag. Moderaterna vill att landsbygdsföretag ska få större möjligheter till affärer i kommunala upphandlingar. Och Centerpartiet vill se en ko-peng som går till svenska mjölk- och köttbönder. Vissa av förslagen kan med rätta kritiseras för att vara protektionistiska.
Det är dock viktigt att framhäva att frågan om en levande landsbygd inte bara är reserverad för regeringen – det finns också ett kommunalt ansvar. Utan goda förutsättningar för det lokala näringslivet blir det färre slantar i kommunkassan och det påverkar välfärden för kommunens invånare.
Det finns en möjlighet att landsbygden blir en valfråga 2014. Då kommer partiernas nyfunna kärlek för landets småorter att ställas på prov. Och det är bra - en saklig debatt om utmaningarna och villkoren för landsbygden är bara välkommen.